Små gröna knippen – portrait lelea Iliana Miholca, Ungureni
Rumänien, Transsylvanien, Lapusului, Ungureni
Hon berättar om bot och bättring, om hopp, tro och kärlek. Om tiden som inte räckte till men som sen blev full och nästan gick över.
Ögonblick
Porträtt av Fru Iliana Miholca, #Ungureni Rumänien.
– Hon går med ryggsäcken full av gräs. Stegen lätta som en flickas. Gröna små knippen i ena handen och nässlor i den andra.
Hönsen rusar henne till mötes. Hunden. Himmelen.
Runt dalen gröna kullar, bakom dem oändliga fjällhedar. Sen kommer Ukraina. Vi är vid Karpaternas släta fot, vid vägs ände. Asfalt anlades för trettio år sen. Före vägen fanns bara en ringlande droskstig.
Det har regnat och det doftar gott.
På vinden valnötter och torkade bönstjälkar.
Hela golvet fyllt av majs.
Hon drar av kitteln från elden när vattnet skummas. Märgben från den ena grisen.
Den slaktades. Måste ha färre djur att sköta då tiden klär kroppen i ny skrud. Men jag ser de lätta stegen. Styrkan. Ryggen. Händerna, hennes ögon.
Svärsonen kommer.
Fru Iliana är Vioricas Mormor och Marias Mamma. Hon kan allt. De står varandra nära kvinnorna i familjen. Skrattet har burit dem fram genom tiden, över sorg och genom förluster.
Jag stannar och dricker kaffe.
Jag frågar om jag får filma en vattenritual.
De har berättat om bot och bättring, om hopp, tro och kärlek. Om tiden som inte räckte till men som sen blev full och nästan gick över.
Om kolbiten som läggs i vatten och dropparna på dörrkarmen för fredat hem.
Jag följer med kameran husets alla göromål.
Små porträtt från livet i byn.
Min kamera har blivit som en pensel. Ingen skillnad på mig och dess lins. Ingen skillnad på mig och berättelserna.
Jag är lika närvarande som klockans tickande.
Omärkligt berättande med små ögonblick ur tiden.
www.malinstoryteller.com #WomensBlues #bok #dokumentär
Av Malin Skinnar i Rumänien
– Fru Iliana går med ryggsäcken full av gräs. Stegen lätta som en flickas. Gospodina kallas kvinnorna i byn; de som kan allt.
