Vi lämnar ingen ensam – Syrien
Syrien – Umeå. Att vara nära genom musiken.
Vi lämnar ingen sörjande ensam. De första tre dygnen går vi hem till familjen i kris. Vi kliver in genom dörren, sitter tysta eller samtalar mjukt. Vi kan stanna tio minuter eller flera timmar.
Kommer man in en kort stund så kommer man åter nästa dag.
Grannar lagar maten. Alla talar med den sörjande och bekräftar det som hänt.
Murhaf Fanus, tar dragspelet och sjunger en visa. Jag kokar te och tittar ut på parkeringen. I Umeå snöar det redan och Världens Minsta Kulturhus, min husbil, står parkerad under en tall.
Vi har just mötts för att tala om livet och saknaden. Om att bära sorg och överleva.
Vattnet kokar. Jag ställer fram tekoppar på bordet. Husbilen är min studio och färden går mellan berättare i norr.
Jag står helt stilla.
Plötsligt hör toner jag inte kunde ana. Vet nästan inte hur det är möjligt.
Murhaf som när vi möttes ännu inte hunnit lära sig svenska, sjunger min barndoms visa… han sjunger min Mormors sång, min Morfars vaggvisa, min skolas körsång i stämmor… hela landets älskade visa…
Vem kan segla för utan vind – vem kan ro utan åror …
Murhaf sjunger alla verserna. Jag känner mig som om tiden bryter igenom min själ. Visan som för mig betydde nästan njutbart vemod blir i denna sekund blodigt allvar.
– Om att överleva särad från de sina – att få hela livet – sin existens och rötter – uppryckt från jorden.
Vem kan skiljas från vännen sin – utan att fälla tårar …
Att lämna sitt land och sina rötter är för svårt. Det innebär en livslång mycket svår längtan. En saknad som varje dag måste erövras.
En vardag där alla sekunder är fyllda av frågor.
Den som flytt har alltid någon kvar hemma. Någon som inte kunde lämna.
Någon försvunnen. Eller någon som av ålder inte mäktat lämna.
Vi talar om smärtan. Vännerna… de som inte överlevde.
Vi talar om dem som inte orkade kämpa längre då de äntligen kom i trygghet.
Jag kan segla för utan vind – jag kan ro utan åror
Jag möter människor från när och fjärran. Det är det jag gör. Reser genom hela landet. Genom skogar och samhällen långt från allt. Stannar och lyssnar på dem jag möter. Delar en eftermiddag – en timma eller två. Delar en dag i Sverige.
Jag frågar om religion, tradition, minnen och kultur. Hamnar i samtal som ofta gör orden omöjliga. Ord som inte innefattar själen som rämnar.
Får höra att få har frågat. Att egentligen ingen orkat lyssna.
Det är svårt att sörja utan vänner som bekräftar – som vet vem som saknas, som känner dem man förlorat.
Vi talar om familj, släkt och byn. Om sed och bruk i hemlandet;
– Finns det något som ni gör tillsammans som gör det outhärdliga lättare. Hur gör ni för att bära förtvivlan.
Jag vet inte, svarar Murhaf.
Ingen av oss har lärt sig. Våra armar är trötta och hjärtat med.
Allt är domnat.. vi vet inte.
Jag kunde allt men inte skiljas från mina älskade – det kan ingen göra. Men i sorg lämnas ingen någonsin ensam. Den smärtan är allas. Vare sig du är nära eller fjär.
Att förlora ett liv är allas angelägenhet, inte en privatsak. Det är en tragedi som vi alltid genomlever tillsammans.
Tillsammans.
Jag kan segla för utan vind – jag kan ro utan åror
Men ej skiljas från vännen min – utan att fälla tårar
Vi har en fin eftermiddag. Men jag märker att jag skakar. Alla orden har så hög densitet. Allt vi säger är på allvar. Även skrattet vi delar.
Kanske är det att vi berör livets kärna.
Något som gör att det överflödigt ytliga på en gång skala bort. Vi hinner inte tala om det onödiga. Vi måste dela.
Murhaf ser mina böcker. De jag målat. Han säger att den som skapar så mycket inte hinner ha en man, inte hinner dela liv. För att skapa så kraftfullt måste man leva fullständigt i det man gör.. för att det ska få liv.
Jag tänker på hans ord. Kanske är det just så.
Vi dricker te, äter sallad och talar om folkmusik.
Han översätter texter som vindlar sig upp och ned längs urgamla rytmer. Vi blir ivriga. Delar toner, ord och tankar. Jag märker att luften blir lugn då vi sjunger. Själen stillnar.
Jag sjunger med. Sjunger på mun. Känner inte språket men följer rösten blint och kliver in i övertonerna. Det är som att resa upp och iväg. Jag färdas med Murhafs stämma. Alla orden är som pusselbitar och på något vis blir det rätt när vi sjunger tillsammans.
Tillsammans.
Rösterna blandas och språket blir en del av musiken. Jag förstår inte med de gamla sångverserna från hembyn i Syrien blir som en egen dans i munnen.
Det skymmer och jag ska vidare. Murhaf önskar mig välkommen åter.
Jag backar ut min stora husbil från parkeringen. Jag ska norr ut upp mot Ratan ute vid kusten. Det är väldigt, väldigt halt men däcken rullar tungt mot asfalten.
Jag kör vidare ut i mörkret och tänker mycket på hur livet far med oss människor. Det lyser i alla fönster nu.
Människor kommer hem till sina familjer, tänder ljus och bakar surdegsbröd. Jag bär mitt hem på ryggen, Murhaf sina minnen i själens ränsel.
Vi bär oss alla vidare med de medel som ges oss människor.
Skrattet, sången och de fördjupande samtalen vattnar oss inför nästa dag.
Tack så väldigt mycket Murhaf – du gav verkligen glädje.
Yamo är en älskad visa i Syrien. Jag och Murhaf ska sjunga den tillsammans när vi möts nästa gång. Här följer min tolkning av Yamo till svenska.
Mamma – Mamma – Jag älskar dig min Mamma
Mamma – Mamma – Jag älskar dig min Mamma
Var morgon så lockade du solen – med stålarna så sjöng du dina ord
Det spela ingen roll om det var skugga – du sjöng henne ned till vår jord
Jag älskar dig min Mamma – Mamma – Jag älskar dig Mamma
Åh du är min Mamma – Mamma – Jag älskar dig min Mamma
Om natten så lockade du månen – vakande stilla vid vår port
Du gav mig tron – du gav mig trygghet – tillit, hopp och mod
Du gav mig liv – du gav mig värme – kärlek, hopp och tro
För du är min Mamma – Mamma – Jag älskar dig min Mamma
Åh du är min Mamma – Mamma – Jag älskar dig min Mamma
Var morgon så hämta´ du oss solen – från himlen – hit till vårat bo
Om natten nynna´ du med månen – och vyssa´oss stilla till ro
Du gav mig elden – du gav mig din trygghet – kärlek i vårt bo
Du gav mig liv – du gav mig värme – kärlek, hopp och tro
Mamma – Mamma – Jag älskar dig min Mamma
Mamma – Mamma – Jag älskar dig min Mamma
