Tänd ljuset på redden barn – Ösel
Flykten från Estland
Estonia Saarenmaa – Gotska Sandön
Lyssnar på Östersjöns sånger
och hör världens.
Undrar hur vi kunnat glömma.
Målade bilder i vintras jag inte vet.
Ansiktsdrag som verkar
bo i mina händer.
Ramlar in i världar jag aldrig känt.
Inte upplevt.
Ej fått mig berättad.
Nu står jag här.
Och får höra dem på riktigt.
Hör strändernas sånger.
Sugs in i nätter och skyndan.
I fasan vid vägskälet.
Valet.
Detta fasansfulla avgörande val.
Ser skogen.
Dungen med gömda båten.
Sekunden – stunden.
Hoppet – modet.
Hör Östersjöns sånger.
Planer.
Förtvivlan.
Risken.
Insatsen.
Föräldern som peppade
men sen brast i gråt.
Paralyserade.
Morfar stum.
Syster vyssar syster.
Vägen.
Natten.
Vilse.
Grundet.
Möter barnens barn och barnbarn.
De finns överallt omkring mig.
Barnen till överlevande.
Familjeberättelser om vågorna.
Om rävgryt där hundar inte kunde spåra
och gömslen bland granens rötter.
De gav allt i sekunden de klev ombord.
Hör mina vänners anfäder.
Undrar hur vi inte har plats för flyende.
Sjunger med mina vänner i Senegal.
Samma sånger på annat språk.
Samma rangliga båtar på annat hav.
Kampen om fortsättningen.
Hoppet.
Av Malin Skinnar
Hur många lämnade?
