She said goodbye to her lovers
Tryck – Prints
En berättelse om kvinnan som lämnade sina älskare och en berättelse om att måla. Tryck kan beställas här.
De va så rädda om henne. Så ömsinta.
Men så var det dags.
– Oh alla vilda lekar. Nätterna på höskullar och i lingonris.
En herre hade kallat.
En make in spe. En främling. En tilltänkt, tillräknelig herre med kärleksbrev som postats och rop som hörsammats.
Han sa han hade ordningen o redan, samt penning om fredan – en borg och ett sinne för finesser.
– Snygg visste han ej om han var men folk kallade honom trevlig och han gillade mysiga hemmakvällar samt agility.
Hon gick.
Bar sina bröst över stup och stenar.
Vandrade i fagraste grannlåt på himmelsbryggan lång. Gick med vader o tår, skinkor o morgonmull.
Handen len och borstat hår. Frodig, fin och frejdig.
Hennes älskare stod kvar.
Länge skådande, då o då kvidande men värdigt ropande
– glöm oss ej.. låt oss sitta på en pinne, i ditt fröjdefulla minne…
Oh, aldrig skulle hon glömma sina karlar. Varken fiskarfänget eller dansen.
De stod så vackra i högtidsstass.
Axel mot axel hennes forna rivaler – delande sorgen att lämnas.
Så gick hon. Steg för steg över okänt vatten mot äran o redligheten.
Barfota för att inte välta.
– Lyckan skolen icke falla.
– Men, sa hon mig; maken, den blivande fästmannen – älsklingen, om man så vill… han var så ju så liten. Så ljuv o fager men ack så låg.
Och som han oroat sig. Stått och väntat vid sin stadsports fot – lysandes länge i skymning.
Såg henne ej. Spejade, spanade, kisade ut i mörkret. Sen plötsligt ett knä. En fot och en svallande kvinna – stor, ja väldig som ett fjäll – kanske något lägre än Kebnats södra.
Hon fager som en mö men.. hög.
Häpen lät han lyktan lysa. Stod på tå för att njuta.
Kysste honom gjorde hon – visst på munnen skär.
Och vad som hände sen hann jag inte höra… men någon sa till mig att älskarna var där.
Själv fick hon dock inte ens plats i staden.
Nakna frillor och facebook
Jag har målat nakna teckningar i hela mitt liv… sen min första streckgubbe så var de olika kroppsdelarna noga målade. Jag målade bröst och snorrar, ljudvågor och tår.. allt som rör sig, känns och går…
Men med facebooks censur började jag måla om mina figurer för att inte bli avstängd…
Jistanes vilken vilsen soppa. Jag som konstnär började klä mina sagor i ny skrud… och sätta på vita klänningar på runda damer…
Skönt avsluta min relation till facebook.
Så hiskeligt vansinnigt i en tid då allt var möjligt.. så accepteras självcencur för att kunna vara kvar på en sk social plattform.
Bilden nedan, den klädda, är dock ännu ett av mina storsäljande jultryck!
