Inlägg

Jungfrun Maria – Himmelens barn

Lady Madonna, digigraphie by Malin Skinnar

Den sedan länge nyfödda 

Se min berättarfilm


Gråter flod utan hejd då jag hör legenden om flickan som sa sig bära himmelens barn.

Må alla människor få chans att vila, kraft att växa o ro att spira och få känna av betydelsen som medmänniska.

Det räcker med väldigt lite för att odla väldigt mycket.

Lady Madonna, tryck av Malin Skinnar

Målning, text, animering, film, berättelse Malin Skinnar 


The three kings

Gråter flod utan hejd då jag hör legenden om flickan som sa sig bära himmelens barn.

Om pojkvännen, den trofaste timmermannen som äktade henne trots hån.

Vandringen o våndan.

Smärtan o hoppet.

Så ung hon var!

Och sån obegriplig fader.

Spiltan som skydd för natten.

Stjärnemännen.

Skuggor och vaka.

Allt griper mig.

Lyssnade på min fröken Anna-Greta Höglund i Malung.

Varsitt ljus.

Skolbänk med lock man fick i huvudet om man slog igen det fel.

Tossor.

Blåmörker ute.

Stjärnan över älv o badhus. Sjung-isar.

Elljusspår. Älg och halka. Liten. Spark och yllemössa. Hallonvantar, Abba och jeans. Krubba, trolldeg och saga. Ingen skillnad på nu o då.

Sanning o kansken, snöboll och kärlek. Ett huller av intryck att förhålla sig till.

Heavens child, art by Malin Skinnar

Nu i min nutid med total ateism grips jag ändå. Varenda gång av de gamla legenderna. Av alla mödrars historier för att skydda de små.

De finns i hela världen -bärades babyn till framtid.

Det tar så oändligt lång tid att lyfta en ofödd till gående. Från stapplande till springande.

Alla tänder som ska tränga fram, alla skolgårdar som ska korsas.

Alla vägar som kan följas, bara skönjas eller bör döljas.

Mödrarna bär.

Sen går vi där på klotet. Nyfödda vuxna. Och försöker sätta ena foten framför den andra.

Anpassa oss för att förverkliga vår stund på jorden.

Så många vi är sedan länge nyfödda. Inte lika sköra som de minsta.

Men ändå nästan lika osäkert sökande efter bo … ro … tro…

– Tro på att det nog är nån mening att kämpa trots allt.

Malin Skinnar, studio, south sweden

Önskar alla på den långa vandringen, fristad i någons hjärta.

Fred i något land.

Och beskydd av någons hand.

Någons hand.

Må alla människor få chans att vila, kraft att växa o ro att spira.

Må alla, var och en av oss, få känna av betydelsen som medmänniska.

Det räcker med väldigt lite för att odla väldigt mycket.

Lady Madonna, digigraphie by Malin Skinnar

Fine Art Prints by Malin Skinnar 

Tryck av Malin Skinnar

Fine Art Prints by Malin Skinnar 

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

In english; 


Jag behöver rymden

Moon, luna, måne by www.malinstoryteller.com

Blodmåne och asteroider

Jag behöver rymden – tycker mycket är smått, mystiskt trångt. Konversationer utan mening och sammanhang utan begriplighet. Jag behöver natten – den kolsvarta, vargen som kanske smyger i snön, vattnet som försvinner – tystnaden för att leva.

Illustration Malin Skinnar

Jag behöver rymden.

tycker mycket är smått, mystiskt trångt.

Konversationer utan mening,

seder utan hyfs, bruk utan ton.

Sammanhang utan begriplighet.

Jag behöver natten – den kolsvarta. Vargen som kanske smyger, snön – den jobbiga,

vattnet som försvinner. Tystnaden, oumgänget, bortblundandet.

Jag får mark under fötterna

när det regnar vintergator,

när det ramlar universum,

på jorden – mitt bo.

Länge och många gånger sökte jag mig till Arktis…

till Grönland – för att få tyst i huvudet.

Jag har varit där så otroligt mycket, med vartenda revben – med hälar och tunga.

Paddlat på hav och kurat med jägare.

I det karga, på platser där få ting kan tänkas eller konstrueras där oförutsedda händelser ramlar över en.

Smällkylan – gnistervidden.

Isbergen – de som välter runt, tippar, slår och skjuter hål i båtskrov.

Valskjärtar som piskar.

Låg reling – djupaste hav.

Moon, luna, måne by www.malinstoryteller.com

Bivack – läger  under snö.

Borsta gången för syret.

Skor – varma… inga hål.

Ta hand om sig själv – sitt eget,  se om sitt hus, reda sitt bo. Ordna nästet, se till det bästa hjälpa sin nästa.

Bli hjälpt. Ta sig fram. Knacka på.

Då vi ses för vädret tillåter och stannar en evighet eller iallafall till imorgon.

Då vi talar för rymden tillåter och jorden snurrar.

Jag bor oftast i skogen, bortom ljuset – långt från alla.

Vill det.

Inga ljud – inget blinkar. Tystnad.

Men ibland babblar mossan, vrålar hjorten och snart smyger kanske vargen å då blir det stilla i mitt hjärta, fullt av frågor om varandets varför och vems är rätten att riva.

När asteroider stora som isberg far från söder,  när det regnar meteorer  från nord och när månen skyms av oss på jorden, när han rodnar, blir till klot som syns –  kan jag vila.

Just då känns det som viktiga ting blir tydligare.

Att religös vanföreställning och andlig virrighet stillas.

Att pladder om måsten tystnar.

Att du just nu  är här.

Med mig.

Vi kan ju ändå inget påverka.

Bara vara uti.

Vi lever som ufon i ett hav av eonisk otid.

Jag, du, älgen o alla som hatar.

Alla som älskar,

alla som vill och ovill.

Det som sker det sker.

oavsett val och önskan.

Malin Skinnar

Kayaking, east Greenland

Vlogg om Rymdsvindel i husbilen nedan.

Paper cut art by Malin Skinnar

Meteor, komet, atseroid. Allt gör mig lugn… Alltet gör mig alltid lugn. Blodmånens mörka sken.  Stjärnor i fall, asteroidregn och dunder. 

Under en total månförmörkelse kommer månen skymmas av jorden och en skugga bildas som kallas umbra.  Om månen står i en viss position så ser den  blodröd ut. Det är ett långsamt och mäktig himlafenomen som ger perspektiv på månen som det klot han verkligen är. – Ensamt seglande men alltid nära …

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist