Inlägg

Saltoluokta och rallarens guldbröllop

Guldbröllopp en klippt och tecknad illlustration av Malin Skinnar

Vägrallare, kriget och finsk tango…. orden omfamnade ett sekel av konsekvenser.

Bord

Guldbröllop…tänkte jag mig… strax efter middagen me de lyckliga tu. Det verkar så underbart att fira. 

De satt så tysta.. sa liksom ingenting men strålade så starkt att jag var tvungen att fråga. – Jo.. de firade.. tyst i hemlighet och all sin enkelhet, gifta i femtio år minsann.

Jag målade på servetten och skrev en dikt. Deras glädje fortplantade sig, och längtan föddes i bröstet. Så stilla bar de varandras liv. Så blygt  de skålade för kärleken.

Nöjt… eller kanske ska jag säga.. tacksamt.

Jag klippte till ett porträtt och ritade av dem. Insiprerad av deras lycka och funderade.

– Om jag blevo gift i morgon arla – friad till på toppen o upp ottan. Skred som brud till altaret med gullegubbe fin – min – äktenskapstummel o evigheten.. Då skulle jag med nöd och näppe hinna fira som de… Ett guldbröllop.

Skulle kunna hinna  före 100… Just när jag fyllt mina 95… Om nu maken min var vid liv och hälsan god, jorden låg still och vädret bestod… – Då!  Då skulle jag fira.

Ett uns av stress av allt mycket man kan o skolat. Borde och gjort. Jag var så oerhört ogift där mittemot deras frid och tacksamhet. 

Men vi delade långbord, berättelser och deras hemliga stund.

Högtidsfirandet  fick inte ropas ut och gastas. Nej, det viskades om  kärleken, turen att hittas och satsa. Om nöden, glädjen och händerna som hölls genom livets vedermödor.

Ingen av de andra runt långbordet anade…  Bara vi som satt mittemot invigdes i ceremonin. Vi satt placerades som slumpen bjöd till kvällens supé på Saltoluokta Fjällstation. 

Brasan sprakade, midnattssolen brann och vandrare stod i klungor utanför matsalen.

Fjällstationens värdinna hade ropat in oss pö om pö att sitta med dem som hon valt att placera oss invid. En vänlig  sed, långt från slutna sällskapens kyla.

Det sorlandes och  talades,  jämfördes och visades; kartor, foton eller vandrarblessyrer. En måltid med någon man aldrig mött men som nu delade hela fjällvandringen med; torrt som blött.

Vi återkom till det där med guldbröllop.

Jag skulle ju kunna hinna fira före min hundraårsdag? Om jag bara finge mig en friare imorgon kunde det faktiskt inträffa just före nittiofem; om maken min var vid liv och hälsan god. – Ja om  jorden låg still och vädret bestod! Då skulle även jag hinna i kapp… fira segern att för evigt förenats.

Ett uns av stress grep mig av allt. Intill en kvinna i skilsmässokval och på min egen mobil ett osvar från honom som allt kretsade kring.

Det är så mycket man missar om man inte hittar rätt… så mycket man skulle, borde och ha gjort. Men, vi fick iallafall dela bord med lyckan.

Vi skålade för kärleken och talade om rallarnas väg. Om att som barn sakna familjen i Finland och att sen  som vuxen våga skapa sin egen samvaro. Att hittandet blev så viktigt. Om tilliten och att välja att värna om varandra. Så värdefullt.

Deras ansikten log… men liksom mer stillsamt, ja ungefär som Langas vatten i solnedgången.

Deras ögon log… men liksom mjukt som Kirkaus pyttesmå fjällblomster.

Deras hjärtan log.. ja, jag hörde det… men mjukt som löven i fjällbjörken borta vid bäcken. Och att sitta nära dem gav livsmod.

Jo, nu firades kärleken  – även om de inte ville basunera ut det. Sagan blev sann, de flyckades faktiskt hitta och bevara varann.

Men vi fick inget säga; ville verkligen vara i lag som vem som helst vid  fjällstationens långbord.

Så som de alltid levat; sida vid sida som vem som helst.

– Så vi satt där hemligt vetandes, mittemot guldbröllopsparet och höjde vårt glas.

De firade livet med fjälltur längs sträckan han byggt. Han pekade på stenrösen och asfalt. Bilder på bordet. Kort från Kodak.  Vägrallare  han var och hon styrkekvinna från Tornedalen. Liten då de möttes förstås. Hon hade ett enormt ansvar. Han själv kom som  krigsbarn medan  hon skötte syskonflocken i grannbyn. De visste nock vad ensamheten betyder. Vad det innebär att överleva ännu en vinter fast det egentligen inte borde gått.

–  Skötte du småsyskonen?

Jo, hon nickar… det var lite svårt.

–  Kom du som krigsbarn?

Karelen du vet, sa han och stök luggen åt sidan.

Visste jag?  Vad vet vi egentligen om våra grannländers smärtsamma nittonhundratal?  Vi tittade på kartan. Ett dygn tog det för kriget att nå fram. Varningen kom, ränseln packades och djuren drevs ut på vägen. Det var mammor och barn som vallade. Rädslan kunde ingen tala om. Alla var satta ur spel. Livets etik. Varandets vetande. Inte en Gud skymtade mellan träden.

Men så möttes de.

Klart att de gjorde… han såg henne nog, det sa han och log. Han sökte, fann och vann. Livets största vinst. En människa som hon att dela framtiden med. Inget kunde bli bättre och tiden var plötsligt möjlig att greppa igen. Planera. Forma vardagen och förmera…

De gifte sig och dansade finsk tango.

– Varje lördag minsann! Ingen alkohol, bara tangons berusande toner. Den  bästa karln, det var du av dem alla. Kön av kvinns ringla inför nästa dans men du var min!

Guldbröllopp en klippt och tecknad illlustration av Malin Skinnar

Kvinnor stod som spön i backen.  Tur en inte är svartsjuk, sa hon. Bättre kavaljer är svår att finna.

Men när det var Humpa var dansen deras.

Snabba steg, något fler än den skridande tangon. Samspel och vickning – rörelse och skratt. En knyck på nacken och  han var hennes. En liten vinkning och hon var hans.

En dans blev två.. blev flera och till sist ett helt liv.

De gick nu till PRO för att svänga och var årsdag hit till Stora Sjöfallet för att minnas.

Bergen färgades röda…

Jag och min väninna såg oss om efter lämpliga friare. På trappan satt en hord mycket manliga skäggiga vandrare.

Pling!

I var näve en mobil som pillrades på något infernaliskt.

Ingen tittade upp… men solen gick iallafall inte ner.

Hört, skrivet & målat på  Saltoluokta Fjällstation   av Malin Skinnar 

Vandringsstugor på STF
Bord

Restips för mingel på fjällstation

Saltoluokta fjällstation är ett bra basläger för den som vill vandra, mingla och njuta naturen i världsarvets Laponina utan att gå långt. Men det är även härifrån alla erfarna ger sig av ut i  vildaste Sarek.

Man reser med buss till Kebnats båtplats  via Gällivare. Från Saltoluokta kan man även ge sig av ut i Sarek eller följa ledade stigar vidare och över bergen mot Kvikkjokk fjällstation. Det går tåg med direktbuss sombeställs via SJ.

Just Salolukotas trerättersmiddag är bästa stället att slå sig i slang med främlingar för den blyge. Samtliga gäster bokar in sig senast kl 15 samma dag och ropas upp av värdinnan för bordsplacering  17:50.

Jag vet att även Blåhammarens fjällstation  i Jämtland har samma vänskapliga bordsplacering där hänsyn tas till ensamvandrare som alla visst hamnar vid ett och samma bord.

Om man söker vandringsvänner organiserar Matti HolmgrenJokkmokksguiderna  en vecka var år kallad Singel i Salto. Låter som dejtingtur men det är vänskapfärd. Sett dem flanera och tala, tänka, skratta.

PRO anordnar även vandringar för pensionärer. Det måste vara helt otroligt fyllt av djup och livskraft.

Jag ska fånga dig himlar – sång från min vandring

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Vaggvisebok av Malin & Tetra

tetra musikteater ger ut CD och sångbok tillsammans med Malin Skinnar som målat.

Tillsammans med Ejeby förlag
producerar Musikteater Tetra
o Malin Storyteller världens
VAGGVISEBOK TUSSA LULLA
för de allra minsta och deras gulleföräldrar


Jag har målat en hel bok med vaggvisor från världen. En bok när barnet inte kan sova eller för fina små sånglekar på förskolan. 

Musikteater Tetra har skapat visorna medan jag målade. En bilderbok med CD, sångtexter och noter. Alla visor finns på orginalspråk men även översatta. 

Sångerskorna är Ingrid Brännström, Anna Ottertun, Maria Stellas och Sanna Kjellman, utgivet på Bo Ejeby förlag.

Varsågoda, här kommer mina små stopmotion-animationer från vår sångbok! 

Måla sånger för världens alla mammor och pappor

Vaggviseboken Tussa Lulla ges ut på BO EJEBY FÖRLAG.

Det var ett stort samarbete med många frågor och långa skypesamtal för att få alla bilder att smälta ihop med text och musik.Men det blev fint! Jag målade och tetrorna skapade musiken.

Malin Skinnar och Sångteater tetra i Göteborg gör en samling vaggvisor från världen. Den kommer ut till jul.

Malin Skinnars illustrationer till Tetras Vaggvisebok från världen

Jag jobbade i min mobila husbilsateljé och står där fokus på jobbet ger störst inspiration. I vanliga fall målar jag i studion under tiden Tetra skapar. Så trivs bäst. I sekundskapandet. Att vara där det sker. Få klättra in och klä mig i folkvisors andedräkter. Höra nyanser i stämmor som direkt blir färger genom fingrarna. Min mobila atelje är ett litet bo för frid. En trampolin till friheten som min väninna sa.

Dop och vaggvisebok med sånger från världen kommer ut julen 2016.

Lever nog som på en flygande matta. En konkret farkost. En rullande boning i vilken jag kan resa och skapa – vara med och gå hem igen.
Överallt – hela tiden. Jag behöver mycket ro. Mitt huvud är som en parabol – aldrig av – men jag vill kunna jobba med mina inspirationsforsar. Att besluta mig för en mobil atelje var ett stort beslut men det bästa någonsin. En sorts rullande sinnesfrid.

Malin Skinnar i sin husbil.

Dopbok för de minsta av Malin Skinnar och Tetra.

tetra musikteater ger ut CD och sångbok tillsammans med Malin Skinnar som målat.

Bland tusen stjärnor – tindra mitt barn
Lägg dig hos din ängamor
Lyft min lilla – Nanna o nynna
Blunda lilla – Nanna o nynna

Bland tusen tårar – snyfta mitt barn
Öppna famnen ängamor
Håll min lilla – nanna o nynna
Vila lilla – Nanna o nynna

Bland kärleksvindar – seglar mitt barn
Lägg dig hos din ängamor
Kyss min lilla – Nanna o nynna
Dröm du lilla – Nanna o nynna

Bland molnens ängar – leker mitt barn
Öppna famnen ängamor
Sov du lilla – drömmarna är fina
Vila lilla – drömmarna är dina

Mammas lilla pärla torka dina tårar – Mammas lilla pärla torka dina tårar

Tyssa Lulla CD av Tetra med illustrationer av Malin Skinnar till vaggviseboken.

Här har  jag och Maria Stellas i MUSIKTEATER TETRA som översätter den Grekiska visan, tolkat orden till en sjungbar vaggvisa på svenska. Det är en stor sång när man hittar orden … så stor att själen vibrerar. Om mamman i himmelen som vyssar sitt barn med havets vindar till hundra sovandes suckar.

Lullabies from the world, illustration by Malin Skinnar.

Norsk vaggvisa ur Vaggsångsboken med Malins skinnats illustration och tetras CD och texter.

Malin Storyteller Logo

Att måla sånger är som att få kliva in i främmande världar och få dem i sina fingrar …