Inlägg

Barn kryper ur skinnet

Verkligheten utanför skärmen

Vi behöver verklighet – inte mer digitalt

Så fick vi mat i överflöd, frihet i mängd, värme, fred, tak, demokrati och allemansrätt. Men då uppfann människan skärmen och lät barnen sitta sig genom hela barndomen.

Uppe i vildmarken finns inga skärmar

Vid skärm utan rörelse

Barn behöver mycket rörelse för att alls kunna koncentrera sig. Skärmens suggestiva lockelse förvirrar varenda en av oss människor. Vi tror vi rör oss men allt är stilla utom tanken. Vi springer med våra ögon i låtsasvärldar. Skapar stress och iver av inget.

Och vi tror det är viktigt att avsluta – att vinna, erövra och uppnå…  Det tar bara några sekunder innan vi väckt lusten att leka mer på skärmens yta än i hela stora verkligen  utanför.

Våra kroppar, framavlade genom 65 millioner års urkraft luras att sitta still.  Hur kan vi acceptera det? Barnets lilla hjärna tror att den rör sig via skärmens  spänning medan kroppen vill krypa ur skinnet – eller krypa ur sinnet.

Plötsligt behöver vi inte slita för maten och kroppen vaccineras så vi överlever det mesta. Men då släcker vi vårt mest känsliga sinne med nästan fysisk förlamning…

Barnens ögon ska inte titta på skärm

Arrangerad fantasi

Allt i en människas rörelseprogram handlar om lusten att nå. Det är den som får babyn  att snurra runt från liggande på rygg till mage; lusten att greppa.  Det är lusten som får oss att krypa, resa oss och stå upp … Det är lusten att ta oss mot något som driver på våra  första nästan omöjliga steg. Ögat lockar oss vidare.

Vi är rörelse. Livet är balans. Vi är tänkande kroppar med lusten att bygga. Det  är detta som är  att vara människa.

Vi sår och skördar, jagar och samlar eller odlar vår mat och skyddar oss genom tak och flock. Men nu förändras hela barndomen. Allas barndom… Människan.

Vi är den enda varelsen som kan nöja oss med fantasi… Och inte ens vår egen, utan arrangerad…

Det är lusten att med kroppen komma vidare som göra oss balanserade och stabila. Men vad händer då alla präglas av låtsasrörelse på skärm. Ett kodat djup på skärm. Ett nätliv? Ett digitalt begär?

Det blir som socker, tomma kalorier som sprätter in och ut lika snabbt. Stackars alla lärare som ska försöka konkurrera med den datavärlden.

Stackars alla anhöriga som vill möta blick. Stackars små kroppar som har tillgång till det här…

Jag undrar verkligen vad som kommer ske. Ser på alla vuxna vad som hänt. Men vi hade iallafall en fysisk barndom.

Malin Skinnar

Digitala verktyg är nu obligatoriskt i förskolan

Digitala verktyg blir obligatoriskt i förskolan sommar 2019. Men hur är kompetensen hos förskollärarna?  Har de tiden som krävs för att tillsammans med barnen utveckla pekbokstryckandet på skärmen till ett “verktyg”?

Jag tror att det blir ett  ett dyrt tidsfördriv som i värsta fall blir ännu en “barnpassande” åtgärd  med ännu fler vuxna som gastar om skärmtid till apatiska  barn. Det är näst intill omöjligt att orka kämpa emot skärmens suggestiva möjligheter.

Jag tycker först och främst barnen skall få fler pedagoger, obligatorisk rörelseutveckling med frisk luft större delen av dagen. Vällagad mat och kreativa lekgårdar utomhus.

Och nu är det viktigare än nånsin att det införas skärmfria veckor  som komplement till obligatorisk digitalisering så vuxna kan samsas en förhållning för hela småskolan samtidigt. Ingen vuxen orkar stå emot tjatet och abstinensen att inte få.

Och jag som skriver detta är digital nomad, berättare och konstnär som skapar allt via skärmen. Men jag vet att det kräver tid och stjäler uppmärksamhet .

Barn behöver röra ögonen, studsa runt med egen fantasi och kroppens känslighet. Barn behöver leva. Det är obligatoriskt!

Pedagoger behöver hjälp av samhället att  nå  barnen trots stora grupper och nedskärningar. Inte stjälpas med “redskap” som inte ens föräldrar mäktar hantera utan hemmagnäll. Detta är en pedagogisk arbetsmiljöfråga som lärare måste få extrapersonal för och det vet vi alla att dagens resurser för!

Människan har en finkänslig, kreativ, fantiserande , byggande hjärna. De första åren i livet utvecklas den i rasande tempo.

Barn behöver så många fler verktyg än de digitala men som knappt hinns med i förskola och skola.

Lekens lust att skapa

Lyssna på  Vetenskapsradion i P1 och dra dina egna slutsatser. Två kunniga forskare berättar om sina slutsatser angående  nyttan av digitala verktyg i skolan kontra farhågor.

Jag anser att digitala verktyg är fantastiska MEN att man inte ska ta emot direktivet naivt.

Det är ett stort problem att barn rör sig för lite och att pedagoger har för få utbildade kollegor när de samtidigt belastas med  orimligt stora barngrupper.

Jag hoppas inte att föräldrar underdånigt accepterar obligatorisk digitalisering av förskolan utan att de ser till att pedagogerna får den tid och resurs som behövs.

Obligatorisk digitalisering utan  kompetens om vad man ska ha detta verktyg till är att slarva med unga hjärnor under barnets mest intensiva  utvecklingsfas. En iPad blir lätt en slapp pekbok istället för ett pedagogiskt instrument.

Det krävs  massor av lugn och ro för att göra en suggestivt förslavande mackapär till just ett kreativt redskap.

Av Malin Skinnar

Så här skriver  Vetenskapsradions redaktion i Sveriges Radios P1 om programmet Digitala verktyg i Skolan:

“Den digitala tekniken finns hemma så behöver den finnas på förskolan också. Det menar forskaren Susanne Kjällander, som varit med ta fram de nya riktlinjerna.”

– Vi har en hel generation nu som möter digitala verktyg hemma och de behöver få verktyg för att förstå sin omvärld. För väldigt stor del av världen pågår i de digitala miljöerna, säger Susanne Kjällander.

Men Catarina Player Koro, som docent i pedagogiskt arbetet, Göteborgs universitet och forskar om digital teknik i skolan, pekar på att digitaliseringen av förskolan genomförs utan vetenskapligt stöd.

– Ett problem är ju att man inte vet vilka effekter det får. En annan sak som man måste fundera över i tider då utbildningssystemet har dålig ekonomi är var det är mest resurseffektivt att lägga pengarna, säger Catarina Player Koro.”

Verkligheten utanför skärmen

Så fick vi mat i överflöd, frihet i mängd, värme, fred, tak, demokrati och allemansrätt. Men då uppfann människan skärmen och lät barnen sitta sig genom hela barndomen.

Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Livsviktigt att göra livsfarliga saker

Livsviktigt göra livsfarliga saker för unga.

inte så högt från marken men skönt komplicerade att klättra i

Ta barnen till skogens jättar. Klättra! Det känns nästan direkt högt och okontrollerbart. Och det är verkligen livsviktigt att få göra livsfarliga saker. I naturreservat finns krokiga vackra levande träd att kravla runt bland. Barn älskar naturens möjligheter om man ger sig tid att stanna. Ta med picknick till skogen och stanna tills träden blir oemotståndliga. Avviker man från leden, bara en liten bit så finns underbara stammar. Omkullvälta vridna träd med mängder av härliga grenar att klättra upp på. Där finns olika höjd för stora och små. Det känns nästan direkt högt och okontrollerat. Grenarna blir en stambana rakt in i trädkronan. Liggande träd är inte så högt från marken men skönt komplicerade att klättra i. Men håll er borta från roten då det finns berättelser om vindfällen som kan slå åter. Skogen är ett äventyr som man behöver för att alla armar och ben ska få plats i den växande kroppen. Oftast slår man sig inte så hårt. Mossan inunder är tjock och underbar.

Livsviktigt göra livsfarliga saker för barn.

Den lite livsfarliga, livsviktigt leken gör sinnet fokuserat och mottagligt för ny kunskap. Den som leker vilt lägger allt nytt tillrätta i hjärnans kringelkammare. Vild betyder inte tokig. Bara okontrollerad . Är man ute stör det inte alls som inomhus. I de arrangerade lekrummen bli ljudnivån oftast allt för hög och vi dämpar allt vi orkar. Verklig lek i naturen, den värld som vi är avsedda att vistas i, fungerar så som barn är. Stojiga. Leken blir ofta autobalanserad efter en stund eftersom skogen är en lekplats perfekt för växande varelser. Den är helt i stil med vår genbanks sug efter utforskande av existensen genom kroppen. Här är vi i Tyresta nationalpark. En underbar källa till utveckling för liten som stor.

Det är ett äventyr som man behöver för att alla armar och ben ska få plats i den växande kroppen.

Livsviktigt göra livsfarliga saker för vilda barn.

Grenarna blir en stambana rakt in i trädkronan.

Livsviktigt göra livsfarliga saker för småbarn

Vi redigerar ofta barnens lek hemma och i skolan. Vuxna ger automatiskt politiskt korrekta spelregler i bara farten. Både för att klara ljudnivån och för den goda etikens skull. I utomhuset finns frihet att utforska mycket av det som barnen själva undar över. Liv behöver genomlekas för att kunna närma sig existensen ur dess olika synvinklar. För att få upptäcka världen genom sig själv. På sitt eget vis. Livsviktigt att få upptäcka världen naturligt.

Den som leker vilt lägger allt nytt tillrätta i hjärnans kringelkammare.

Att klättra i träd naturreservatets träd bör vara alla barns rättighet.

I naturreservat finns krokiga vackra levande träd att kravla runt bland.

Barn som leker i skog och mark blir lugna och kreativa.

På min sida startar efter hand en liten digital barnkanal. Jag har studioatelje i husbilen och möter vildungar och gullefjun runtom i Sverige.

Barn behöver utforska tyngdlagen.

Att dingla med benen vid ett stup väcker lycka.

Vilda barn behöver äventyr för att koncentrera sig i skolan.

Och att sen våga hoppa för att landa mjukt ger styrka. Livsviktigt att få göra livsfarliga saker.

Barn som leker i skogen blir smidigare.

Oftast slår man sig inte så hårt – mossan inunder är tjock och underbar.

Skydda barnen mindre och låt dem klänga runt i skogen.

En lekplats för växande varelser helt i stil med vår genbanks sug efter utforskande fysisk analys.

Tyresta Nationalpark skapar livets lekrum.

Lite livsfarlig, livsviktig lek gör sinnet fokuserat och mottagligt för ny kunskap.

I Tyresta nationalpark finns många träd att krama.

Sen skämtar man med ett träd och går hem igen. Sök mig på MALIN STORYTELLER via FB.