Min mig är tio steg före
Min mig är tio steg före
Att nå sitt eget mål kräver visioner vidare än riktpunkten.
Jag är ute med min mig. Hon vill något.
Jag lyssnar. Jag fixar. Ber vänner om hjälp. Främlingar om stöd.
Min mig är tio steg före.
Jag sliter med logistiken långt därefter.
Hon därinne har något i sikte. Vis av att bebo min kropp vet jag att hennes vingar bär. Men det är inte lätt. Denna gång så mycket nytt att lära. Okänd farled.
Förvånad reser jag med. Lite modig måste jag vara. För hon tar mig till situationer som jag aldrig erfarit.
Drar mig in och ut genom skog och dal. Över konungadömen in i republiker. Mellan wifi-jakt och kartspår. Hon där inne har något i sikte.
När detta tillstånd infinner sig är det ingen ide att tveka.
Bara att verkställa. -Tar i tu med ting jag aldrig nånsin gjort…
Jag muddrar egen farled. Det tar tid. Går inte snabbt. Ej fort. Kräver fokus. Tro hopp och kärlek. Lust. Envishet. Märker att jag blir stingslig av tvivlare. Glad av de fria. Den som inte prövar hon faller ändå till slut av pinn vare sig hon vill eller ej. Att göra det jag gör verkar ta lika mycket tid som när jag byggde mitt hus. Jag sökte hem dagligen i 2 år. Fann och byggde i 1,5.
Nästan som nu. Muddrar min farled och kastar ankare där jag tror det funkar.
Man kan inte riktigt veta hur man gör för att erövra egen kunskap och förverkliga visioner.
Det går bara att prova. Åse och iaktta. Försöka för det är väl det enda som är möjligt.
Pröva sina vingar. Förmågan. Tro på att lusten är nödvändig nedärvd överlevnadsgen.
Att nå sitt mål kräver visioner vidare än riktpunkten. Jag vet att jag kanske bommar. Men det gjorde även Columbus. År 1492 trodde han att den snabba vägen till Indien låg i hans kölvatten. Den västliga vägen till Indien. Att anträffade helt fel kontinent spelade mindre roll. Huvudsaken är att den som genomför en vison försöker och tror på sitt syfte. Jag ska inte långt och länge. Inte erövra. Bara lära mig hur man gör för att leva mobilt. Man måste försöka. Lägga en sten intill den andra. Ett steg framåt och själv följa efter med kroppen sin. Tänka. Hoppas. Göra.
Man måste försöka. Lägga en sten intill den andra. Ta ett steg framåt och själv följa efter med kroppen sin. Känna, hoppas, göra. Det är ingen idé att leva någon annans liv. Det är bara den man råkar bebo som är värd att haka på.
Det är iallafall den enda varelse man egentligen hinner fatta något av. Måste muddrar egen farled med inre visioner.
Lite modig måste jag vara, för hon tar mig till situationer jag aldrig erfarit …
