Barn kryper ur skinnet
Vi behöver verklighet – inte mer digitalt
Så fick vi mat i överflöd, frihet i mängd, värme, fred, tak, demokrati och allemansrätt. Men då uppfann människan skärmen och lät barnen sitta sig genom hela barndomen.
Vid skärm utan rörelse
Barn behöver mycket rörelse för att alls kunna koncentrera sig. Skärmens suggestiva lockelse förvirrar varenda en av oss människor. Vi tror vi rör oss men allt är stilla utom tanken. Vi springer med våra ögon i låtsasvärldar. Skapar stress och iver av inget.
Och vi tror det är viktigt att avsluta – att vinna, erövra och uppnå… Det tar bara några sekunder innan vi väckt lusten att leka mer på skärmens yta än i hela stora verkligen utanför.
Våra kroppar, framavlade genom 65 millioner års urkraft luras att sitta still. Hur kan vi acceptera det? Barnets lilla hjärna tror att den rör sig via skärmens spänning medan kroppen vill krypa ur skinnet – eller krypa ur sinnet.
Plötsligt behöver vi inte slita för maten och kroppen vaccineras så vi överlever det mesta. Men då släcker vi vårt mest känsliga sinne med nästan fysisk förlamning…
Arrangerad fantasi
Allt i en människas rörelseprogram handlar om lusten att nå. Det är den som får babyn att snurra runt från liggande på rygg till mage; lusten att greppa. Det är lusten som får oss att krypa, resa oss och stå upp … Det är lusten att ta oss mot något som driver på våra första nästan omöjliga steg. Ögat lockar oss vidare.
Vi är rörelse. Livet är balans. Vi är tänkande kroppar med lusten att bygga. Det är detta som är att vara människa.
Vi sår och skördar, jagar och samlar eller odlar vår mat och skyddar oss genom tak och flock. Men nu förändras hela barndomen. Allas barndom… Människan.
Vi är den enda varelsen som kan nöja oss med fantasi… Och inte ens vår egen, utan arrangerad…
Det är lusten att med kroppen komma vidare som göra oss balanserade och stabila. Men vad händer då alla präglas av låtsasrörelse på skärm. Ett kodat djup på skärm. Ett nätliv? Ett digitalt begär?
Det blir som socker, tomma kalorier som sprätter in och ut lika snabbt. Stackars alla lärare som ska försöka konkurrera med den datavärlden.
Stackars alla anhöriga som vill möta blick. Stackars små kroppar som har tillgång till det här…
Jag undrar verkligen vad som kommer ske. Ser på alla vuxna vad som hänt. Men vi hade iallafall en fysisk barndom.
