Inlägg

Kullorna som stal gubbjobben

Vem har rätten att söka jobb
Vi sålde is och fiskar regnade från skyn

En gång för inte så länge sen fick delar av Blekinge och bygder i Norrland nödhjälp av övriga svenskar. Jag läser mina damtidningar från 30-talet. Under denna tiden gick en krona från var nummer till undernärda Blekingebor.

Jag läser vidare om Ukraina. Till Sverige kom svenskar från Gammelsvensk By i Ukraina. De hade kämpat för att hålla språket vid liv efter kommendering ned till Ukraina från Dagö 200 år tidigare. På grund av förföljelse i det nya landet och svåra umbäranden flydde en stor grupp svenskar åter till Sverige 1929.

Men när de kom hit fick flera återvända till Ukraina. Några sökte sig till Kanada för fristad.

I Sverige sades att de tog jobben i från svenskarna. ( … )

De familjer som flydde vidare efter det kalla bemötandet i Sverige for vidare  till nordamerika.  Men det var svårt även där och många fick återvända till Ukraina. bara tanken på detta jag nu skriver gör mig förtvivlad. De kan varken haft ekonomi eller hopp kvar. Stackars människor.

De valde alltså återfärd till landet de flydde från då de ej accepterades i Sverige trots djupa kulturella rötter…

Jag läser i en annan tidning från seklets början om svenskättlingarna i sydamerika. De som blivit kvar på plantagerna. Smutsiga, obildade och sjuka, vars liv låg i händerna på en missionär från Norrland.

Jag tänker på min egen släkt i Malung som låg vinter under 60 – 70 talet, hur de slapp skolplikten och lät kropp gå i träda för överlevnad då skörden slagit fel.

De låg stilla för att spara energi en hel vinter. Barkbrödet bakades av dem som orkade karva i skogen. Men många blev sjuka och dog.

De som föddes under armodsåren men ändå lyckades växa upp, såg ingen annan väg än att pröva lyckan i Amerikat. Hemmave gick inget att uppbringa.

– 1860-70 talet alltså …

Det fanns knappt en kulla som inte gick på herrarbete eller mas som inte gick arbetsvandringar i såväl syd som nord eller västerut mot Norge.

Storsvagårenmissväxtårenarmodsåren ; begrepp som många av oss inte kan föreställa sig innebörden av idag. 

blomstergirlang

-Kullor tog dock enligt ryktet jobben från gubbar i Stockholm. Någon berättade att de var ju nyktra kullorna och kunde balansera högt utan att falla. De kom från barnrika familjer med allt för små jordar för att kunna mätta alla munnar.

– Men de var ju bara kvinnor så vad hade de där att göra, männen hade ju hela familjer att försörja. Kullorna skulle bort!


Jag läser idag: Länder vill ur EU för de i öst tar jobben från folk.

Jag funderar vad folk är och vem som har rätten finnas där den är och kallas folk.

I delar av Ukraina kämpar man för närmande till EU med livet som insats.
Världen är lika stor nu som år 1929 men avstånden små för oss och kunskapen om varandra enorm.

Jag känner att det är ännu viktigare än nånsin att skapa ännu mera.

– Kämpa vidare alla kluriga entreprenörer och sociala nätbyggare o kommunikatörer. Kämpa, kämpa, kämpa och var innovativa för öppna gränser.

Tänker att det är lämpligt att gå utanför gamla politiska klyschor och nyttja det innersta och yttersta för att själva göra skillnad.

Av Malin Skinnar

Vem har rätten att söka jobb

Min berättarfilm om Sverige; vår gemensamma levnadsö

Illustration Malin Skinnar, Swedish woods

Polarull vid litet hemman

hemman i Lapplands världsarv
hemman i Lapplands världsarv

Drar mig mot bebyggelsen. Lämnar bergen. Fick uppdrag på morgonkvisten att lyssna till en historia om livsval. Är hovdam i människans tjänst och följer den som har något att berätta.


Hört om kaptener från ostindiska oceaner på besök i söder. Kan fara – för att kika. Fråga om livet som gått. Om tiden som passerats sen vi sågs. Om hans långa lockar som blev stubb om stranden bland böner och sånger.

Blue Laponia, Sweden

Funderar på om jag skall fråga om  hans fru och barn. Om och ringen på hans finger eller bara fria rakt av. Vill fråga om staden som brann – om tornen som föll. Om tiden innan han lämnade. Sen tron och haven. De djupa. Han rör sig alltid. Jag med. Långt o länge.

Vad är tid? Nu säger han att han kommer åter. För att stanna. En gång var vi ett. Sen blev vi äldre. Nu två, med varsen historia. Det är på honom jag skall lyssna. Han behöver sova emot min arm. Men jag vandrar ju i fjärran.  Tid passerats. Avstånd existerar. Men vi bebor vår planet i samtidigheten.

En fågel kom och frågade vem jag var.

Är i stannandet och gåendet i ett. Att färdas eller vara. På olika platser. Livsplatser. Hållplatser.

Jag är alltid på ett annat ställe. Här är ett annanstans.

En gång var vi nyvuxna, på väg ut i världen. Med stora kliv for vi. Ut på vida oceaner, över tundra och ishav. Varsitt äventyr med samma utforskande botten. Han säger han kommer hem nu. För att stanna.

Jag står på ett hemman. Någon annans. Ur svunnen tid. Och väntar på mess. Han på en pir på väg. Snart i land. Är det mening att ses eller fortsätta.

Polarull och rödfärg. Jag ser plankor och dörrpost. Någons stopp. Vår tid på jorden.

På var ställe finns det brevlådor. Viktiga boxar för bud. Stigar som trampats mellan pörte och låda. Brev som fraktats från fjärran. Hämtats o lästs.

Hur många händer vreds i väntan. Frös i fiskrens. Knådade deg och bar hopp?

Saltoluokta folkmusikfestival

Här med. Men vem postade? Hur mycket längtan. Var det kärlek och önskan om fröjdefulla dagar eller bara hopp om rökhuset fullt.

Vad gjorde hon som väntade. Måste funnits en kvinna här, som jag i längtan efter mening. Gräset? Djuren? Gardinen och krukan?

Björkar i världsarvet

Hur många gånger piskades mattor, vädrades lakan och ströks dukar. Hann hon banta och gnida tänder med pimpsten? Jag ser min kind i speglingen av mobilen. Det plingar.

En del blev hushållerska på annons. Ska jag det med? Bli någons som behöver mig? Det plingar igen. Ett mess från mannen som som anlänt och behöver sova. Men jag är till fjälls i fjärran.

hemman i Lapplands världsarv

Här måste gravats mycket fisk. Rökts o torkats. Och breven med längtan då? Mitt i näten som drogs och skotern som skulle lagas. Då bryggan vreds och vallen slogs.

Drog hon bladen av kragen i önskan om råd..

– Ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja…

.

Jag vacklar till av möjligheter. Kanske kan bli gift som i en bok. Helad och tu … Men jag fortsätter in i det blå. Det regnar. Jag vandrar vidare – låter dropparn falla. Batteriet tar slut. Missar nästa mess. Missar min fortsättning.

–  Ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja … eller nej.

By the camp fire in Sweden

Jag vacklar till av möjligheter. Kanske kan bli gift som i en bok. Helad och tu … Men jag fortsätter in i det blå. Det regnar. Jag vandrar vidare – låter dropparn falla. Batteriet tar slut. Missar nästa mess. Missar min fortsättning.

–  Ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja … eller nej.

midsommarblues
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com