Inlägg

Vandra i södra Atlasbergen – min berättarfilm

Trekking guide in the Atlas mountains
Trekking guide in the Atlas mountains

Tillit – att vara trygg med en främling

Jag tänkte under hela vandringen i Atlasbergen… Att jag skulle berätta den.. om den lågmälda vänligheten i Low Atlas. Om färgerna och skönheten.

Om Berbernas vandringsleder som det ömmaste vandrarområde jag sett o erfarit.. Så mjukt och ovanligt. Så mycket omsorg om oss för att vi skulle trivas, hitta och må bra.

Två veckor vandrade vi genom Atlasbergens skulderblad. Jag blev helt betagen av vägen. Den smala snirklande långsamma vandringen från by till by.

Genom södra Marockos decemberröda himlar gick vi, vilade och sov vi. Såg terasserna som om våren måste lysa av kärlek.  – Saffran…. Atlas guld.

Se min film ovan från vandringen.  Det är en halvmålad dagbok från bergen i syd. Jag har länge tänkt göra den och nu förbereder vi en dokumentärfilm om mitt sökande efter kvinnors sång i gränsland. Reser åter till Marocko snart igen.

Jag var helt tagen av Low Atlas. Folk var så innerliga. Berberna i bergen. Odlandes på terasser. Tror det måste vara sagolikt på våren, då när öknen blommar. Rosa, lila, gula terasser.

Åsneföraren är byns långtradare. De går på smala stigar där ingen bil kan fara. Över bergskammar genom dalar. Packade med korg och rep. Lastad med frukt och konserver. Täckta av mattor. Det knirrar. Rep mot läder.

Han hackar. Löken, tomaten, sardinen. Limpan. Säger; “akta dig frun.. för solen, spången, smutsen…” håller handen stöttar.

Unge mannen i butiken som sålt bussbiljetten till byn uppe i bergen, följer sedan själv med oss. Han ser vår ringa massäck och säger att den inte duger. Följer med oss till marknaden och fyller kartongen med kex och frukter.

Sen slår han följe till byn i bergen två timmar bort. Översätter. Lämnar över ansvaret. Vi skall få den bäste guiden med  största vanan att ledsaga ovana. Han sover sen på golvet, insvept i en pläd och reser åter nästa dag.

Det är kyligt ute. Fukten vinner över  elden.

Händer starka. Gester hjälpsamma.

Bergen vänliga, gamla och låga.

Var by har en byäldste att förhandla med. Vi satt på golvet med stora tebrickor. Röda vävda, vackra mattor. Det blir tyst inombords.. av förundran.

I de små byarna finns speciellt avsedda gästhus för vandrare.  Det är december och kalla nätter. Tjocka vävda filtar. Mjuka gluggar. Djup sömn  i Atlas svarta nätter.

På morgonen då vi vaknar – femtio kvinnor tyst väntande.  Väverskorna. På gyllene klippor ligger matta efter matta. Visar för oss. Vill handla allas mattor. Vävar jag  aldrig kunnat drömma om. Knutet vid eld och färgbad. Men som vandrare kan man inte bära med sig mer än en brosch.

Mitt hjärta slår. Väven är verkligen maten, taken och livet.  När vi  lämnat packar de ihop. Femtio kvinnor rullandes sina mattor reser sig upp.

Solen. Andningen. Hoppet.

Barnen kommer stilla. Rusande som en klase – nyfikna bakom. Sjalen.Hur knyter de dem… Örhängena. Mammor ropar.

Vi lämnar i gryning för att nalkas nästa byn i skymning. Tiden är våra fötter. Måste fram före mörkret.

– Skynda nu frun, säger vår guide när jag åter igen stannar hänförd och skådar.

Sanden speglar himmelens rosa, himmelens röda och himmelens purpur.  I fjärran tycks bergen lyfta skymningen tills vi är framme, så vi hinner nog.

Berbisk familj utanför sitt hus
Målad husfasad i Atlasbergen av södra Marocko
Filmad dagbok från vandring i Atlasbergen
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Vandra bland Maramures kullar

Ungureni, Maramures, herdestig

vandra i klar luft – en liten fäbodvandring i Rumänien

Vandra mellan Maramures mjuka kullar där luften är så klar att det känns som du flyger då du andas. Äppelblom, doft av timjan. Tuppar, fasaner, får och herdar.  Se även Visit & Stay Romania

Malin och folksångerska på maskrosäng i Rumänien

Här i byn Ungureni i Maramures bor självhushållare med kunskapen kvar för livet. För överlevnad. De gör allting själva.

I stallet en häst, några kor, höns och tre grisar. Överallt hörs grymt och nöff och man hör herdar ropa på avstånd. Kullarna runt Ungureni är fulla av får. Vägen genom byn skär dalen men många hus har bara trampade stigar tvärs genom fälten.

Jag är här just nu och spelar in gamla kvinnors sång. I byn Ungureni bor guiden Maria Podina som arrangerar turer runt bygden.

Ordning och reda runt fäbovallarna.

Detta är en vandring som jag ska ta med min Mor och syster med barn på i höst. En livsvandring. Men du som längtar efter vidunderlig skönhet res hit. Under året har ett vackert timmerhotell uppförts, Podina Resorts. Utanför står hästarna och väntar efter jobbet då kuskar möts i baren. I grannbyn Cupseni finns Bed & Breakfast står hotellet mitt i byn klart men reser du hit före finns hotell och pension i samhället Targu Lapus eller grannbyn Rochas. Man tältar och campar inte här. Varje fläck är odlingsmark, herdeled eller husdjurens. Ett sorts hem utomhus.

Det är äntligen enkelt att resa till norra Rumänien för att uppräcka byarna i norr. Wizz Air har upprättat en linje mellan Malmö och Cluj i Transylvanien. Detta är de böljande, grönskande delarna av Transylvanien. Ungureni ligger vid vägs ände.

Alla ropar och frågar vem vi är. Guide Maria svarar igen och igen att jag är här för att sjunga med de äldre kvinnorna för jag älskar deras sånger. Nyfikna nickar de och hälsar. Jag tillfrågas om ålder och om jag är gift sen önskas jag lycka och långt liv. Det är april månad. Göken o tupp galer i kapp och varenda teg är beredd. Jag reser alltid höst och vår. Vi går klädda i fleecejacka och tunn vindjacka i reserv.

Det är en bygd som gör oss helt hänförda. Här finns allt jag någonsin drömt om. Vi tittar upp och ned, förvånas och förundras i ett. En saga. Fast helt verklig. Jag frågar om sommartempraturen. Upp till 35 svarar Maria, fast under dygnets hetaste timmar är man under tak med behaglig aftontempratur runt 25 grader.

Vi går över gamla herdemarker, genom lundar av druvorodlingar och äppleträd. Stigen passerar genom gravgårdar och flockar av får. I Rumänien finns inga stängsel trots massor av rovdjur. Dock herdar. Jag hör skällor och rop flätas med vinden och tårar strömmar. Liv.

Turen runt byn Ungureni tar enligt Maria två timmar men jag och min vän Daniel fastnade överallt förtrollade av vy på vy. Efter fyra timmar bad Maria oss skynda på för maten väntade hemma. Traditionella potatisplättar med ost och yoghurt. Vi har varit i ett paradis på riktigt.

Detta är en av de starkaste upplevelser jag haft i Europa. En viktig upplevelse. Människor lever tätt samman med varandra och djuren, med tiden och traditionen vävd i dräkt och tro. En allmänbildande vandring hos folket som skapar sin mat, sitt, hus och tak, sitt liv alldeles själva men tillsammans.

Ungureni, Targu Lapus, Maramures, Rumänien.

Jag har tidigare samarbetat med Experience Transylvania i Stockholm och de hjälper gärna till att även arrangera färd till Transylvanien. I byn Ungureni bör man ha guide för att visa respekt. Detta är en liten bygd. Allt är ett hem. Marken, lundarna, bergen. Herdar sover med flocken och hundar vaktar djur och trädgårdar. Man rör sig respektfullt med Maria Podina som är från byn. Det känns viktigt. Alla frågar vem du är.