VI BEHÖVER DÖDLIGA – DE AKTIVT LEVANDE

ur min dagbok från skiftestiden

Det tog mig 2,5 år att skifta från bofast till rörlig. Här är en sida ur dagboken.

I skiftestid kan man välja. Gallra eller svälja. Levt så länge med liknande ritualer att det växt gran på yttre midjan. Måste in och ordna. Kliver runt i min gammskog. Lindar band om ålderstammar. Röjer. Drar ut bjässar med nattstulna hästar och lämpar mitt timmer på en parkeringsficka. Vet att någon kommer ta dem. Köra vidare, glad sitt fynd.

Min kropp blir bar och glansig. Benen bara. Fötter lätta.
Dansar rumba i min glänta.

Väljer att välja.

Behöver dödliga.
Folk som vet de trillar av pinn.
De aktivt levande.
De beslutsamma.

I utomhuset finns rymd. Det är skönt att vara vuxen. Kunna välja bort det man inte måste. Det är vansinnigt mycket. Som aldrig behövts. Massor som kans, hinns och behövs. Som dagar i fornritual inte bjuder.

Tron på oändligt liv och odödlighet liv gör en långsam. Och till maniskt uppbyggande. Tänk om det är fel tidsinställning i vår manual. Om vi glömde läsa nästa blad. Att den som sår måste skörda, välta jorden på nytt eller lägga den i träda.

Kanske lämna.

Svedjebruka. Få plats att utforska existensen då alla lager tömts.

Malin Skinnar målade hela sin flytt från bofast till rörlig.

Mobil studio till fjälls med betande får runt husbilen

Jag ville jag se mer än det jag byggt upp. Höra efter vilken klang min rymd bestod av. Jag lyfte ting ur min boning och bytte sfär.

vandrarkängor utsikt

Ovan min tecknade film LIFE.

Sjunga med farbröder i Rumänien

Mossen med träd o klippor