Inlägg

Vända på smal väg med husbilen i Lettland

extremkörning och youtube Hade jag inte haft youtube i mobilen hade jag inte klarat av att vända med husbilen. I jakten på Lettiska musiklärare körde jag vilse bland nedlagda kolshoser  på vishan. Men jag lyckades vända! På en femöring … Jag körde i flera timmar och vägen blev mindre och mindre. Tillslut var det bara […]

GRIOTLEGENDER PÅ VÄRLDENS MINSTA KULTURHUS – ADO CISSOKHO

Malin Skinnar sjunger med Ado Cissokho, på gården Jalikunda i Senegal .

från tiden då det fanns så mycket guld att kvinnors hår rasslade av skimmersmycken för var steg

Man kan aldrig veta. Om sagorna. De urgamla. Legender från Mandinkarikets guldålder. Från tiden då det fanns så mycket guld att kvinnors hår rasslade av skimmersmycken för var steg .

Man kan aldrig veta. Vad som är tillagt och fråndraget. Jag märker hur jag värjer mig. Hur jag halvlyssnar på det orättfärdiga. Och efterönskar att annat skulle sagts. Hör hur vänner vrider sig i vånda. – Men nej, hon måste få revanch, inte kan det sluta så illa.

Jo, i liv slutar händelser på alla möjliga sätt. I sagor pågår grymhet som spegel till verkligheten. Kanske bara i vår välredigerade politiskt eller religiöst korrigerade tryckpressartid finns de snygga indiansluten. De kluriga afrikadjuren och de hjälterika europariddarna..

Här kan hjälten lika gärna dö och så är berättelsen slut och man sjunger den sorgligaste sång och tystnar. Här idag på lördagsscen några berättelser ur husbilen.

Sånger och berättelser från Senegal på världens minsta scen.

Idag på Världens Minsta Kulturhus får ni möta Ado Cissokho från Casamance i södra Senegal. Vi skapar tillsammans en bok med västafrikanska legender. Vi ses sen många år tillbaka och sjunger ihop. Jag får hennes ord, hon får mina bilder. Med henne bullrar och klingar världen om vart annat. Allt är starkt och mäktigt. Hon har över 2000 sångberättelser vilande i hjärtat.

<iframe src=”https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook oxycontin.com%2FMalinsverige%2Fvideos%2Fvb.1017550471%2F10206867237252284%2F%3Ftype%3D3&show_text=0″ style=”border:none;overflow:hidden” scrolling=”no” frameborder=”0″ allowTransparency=”true” allowFullScreen=”true” data-autoplay=”true” data-show-text=”false”>

VIDEO MED ADO CISSOKHO PÅ VÄRLDENS MINSTA KULTURHUS HÄR OVAN

Vi ses och sjunger varje år jag och Ado.

Ado kommer ur en berättarsläkt där sången brukats som minnesbärare genom generationer. Grioskrået eller Jalis som de även kallas kunde kallas in som medlare i konflikter, bevisförare då kunskap bakåt nödvändig och till fest. Inga barn döps eller giftemål inrättas utan en griot på plats. De var kungens skalder. De ord som formades av en griot kunde bestå för evigt. Den som har versandet och rytmens gåva kan omformulera exakt allt som helst till vad som helst. En griot kan ge lyssnaren ramsor som aldrig glöms så det gäller att hålla sig väl med Jalisläkter. Mer om Ado Cissokho efter hand på Tisdagar som handlar om folklore och livets sånger. Kontakt med Ado för sångkurser i Senegal eller Sverige, föredrag och show får du genom att kontakta MUSIKTEATER MARKATTA.

Del av Malin Skinnars och Ado Cissokhos bok med västafrikanska berättelser.

Ormen Minyamba hjälpte barnet till livet.

Att sjunga tillsammans är som att kliva in i ett nytt universum.

Seneglasesisk saga berättad av Ado Cossokho i boken som Malin Skinnar målar.

Malin Skinnar och Ado Cissokho på världens minsta kulturhus.

Folksångare möts i husbil

SPÄNNANDE LUGNADRENALIN PÅ MOSSEN

Ligga i grön mossa

visste ni att mossan är helt torr på gungflyets topp

Ibland måste människor med skog i magen smyga ut till mossen. Klä sina fötter bara och kliva ut på myrarna. Med risk för slukhål, sump och sjunkemark, går man från tuva till tuva ut på gungfly för att vila. Det är läskigt och underbart på samma gång. Lustfyllt skogsnöje för älvor och läskigt för oss mänskobor. Jag gjorde det idag. Gick ut på mossen. Mitt inne i Tyresta Nationalparks Urskog. Där finns de skimmergröna mossarna. De hemliga tytsa och oändligt gott doftande. Vet inte riktigt vad en myr är mer än nedbruten natur som klumpat sig samman och skapat flytande öar för annan växtlighet att slå rot. Det bubblade och fräste. Jag klev längre och längre ut. La mig ned. Har aldrig gjort det innan. – Och vet ni. Man blir inte blöt! Jag sjönk heller inte men funderade på hur det skulle vara om jag gjorde. Den gröna mossbädden är iallafall helt torr ovanpå. Vilket litet mirakel det finns i sågen av ro och lugnfyllda mossar. Hemliga gläntor i tid och rum.

Följ med på mossvandringen på videologgen från idag här ovan!

Att lägga sig i mossa är lugnande för själen, gör hjärnan mottaglig för det viktigaste och kroppen glad. Jobba hårt och spring sen ur och vältra dig i skogen. Bra recept för människor. Plöj runt med pannan din som trynedjur och sjunk in i marken. Bra att påminna sig om klotet vi bebor här mitt i rymden. Än ligger mossan kvar. Ut och buffla dig förbluffad och hel.

Småfolk kan inte låta bli att speja på dig.

Ligga i grön mossa