Inlägg

Polarull vid litet hemman

hemman i Lapplands världsarv
hemman i Lapplands världsarv

Drar mig mot bebyggelsen. Lämnar bergen. Fick uppdrag på morgonkvisten att lyssna till en historia om livsval. Är hovdam i människans tjänst och följer den som har något att berätta.


Hört om kaptener från ostindiska oceaner på besök i söder. Kan fara – för att kika. Fråga om livet som gått. Om tiden som passerats sen vi sågs. Om hans långa lockar som blev stubb om stranden bland böner och sånger.

Blue Laponia, Sweden

Funderar på om jag skall fråga om  hans fru och barn. Om och ringen på hans finger eller bara fria rakt av. Vill fråga om staden som brann – om tornen som föll. Om tiden innan han lämnade. Sen tron och haven. De djupa. Han rör sig alltid. Jag med. Långt o länge.

Vad är tid? Nu säger han att han kommer åter. För att stanna. En gång var vi ett. Sen blev vi äldre. Nu två, med varsen historia. Det är på honom jag skall lyssna. Han behöver sova emot min arm. Men jag vandrar ju i fjärran.  Tid passerats. Avstånd existerar. Men vi bebor vår planet i samtidigheten.

En fågel kom och frågade vem jag var.

Är i stannandet och gåendet i ett. Att färdas eller vara. På olika platser. Livsplatser. Hållplatser.

Jag är alltid på ett annat ställe. Här är ett annanstans.

En gång var vi nyvuxna, på väg ut i världen. Med stora kliv for vi. Ut på vida oceaner, över tundra och ishav. Varsitt äventyr med samma utforskande botten. Han säger han kommer hem nu. För att stanna.

Jag står på ett hemman. Någon annans. Ur svunnen tid. Och väntar på mess. Han på en pir på väg. Snart i land. Är det mening att ses eller fortsätta.

Polarull och rödfärg. Jag ser plankor och dörrpost. Någons stopp. Vår tid på jorden.

På var ställe finns det brevlådor. Viktiga boxar för bud. Stigar som trampats mellan pörte och låda. Brev som fraktats från fjärran. Hämtats o lästs.

Hur många händer vreds i väntan. Frös i fiskrens. Knådade deg och bar hopp?

Saltoluokta folkmusikfestival

Här med. Men vem postade? Hur mycket längtan. Var det kärlek och önskan om fröjdefulla dagar eller bara hopp om rökhuset fullt.

Vad gjorde hon som väntade. Måste funnits en kvinna här, som jag i längtan efter mening. Gräset? Djuren? Gardinen och krukan?

Björkar i världsarvet

Hur många gånger piskades mattor, vädrades lakan och ströks dukar. Hann hon banta och gnida tänder med pimpsten? Jag ser min kind i speglingen av mobilen. Det plingar.

En del blev hushållerska på annons. Ska jag det med? Bli någons som behöver mig? Det plingar igen. Ett mess från mannen som som anlänt och behöver sova. Men jag är till fjälls i fjärran.

hemman i Lapplands världsarv

Här måste gravats mycket fisk. Rökts o torkats. Och breven med längtan då? Mitt i näten som drogs och skotern som skulle lagas. Då bryggan vreds och vallen slogs.

Drog hon bladen av kragen i önskan om råd..

– Ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja…

.

Jag vacklar till av möjligheter. Kanske kan bli gift som i en bok. Helad och tu … Men jag fortsätter in i det blå. Det regnar. Jag vandrar vidare – låter dropparn falla. Batteriet tar slut. Missar nästa mess. Missar min fortsättning.

–  Ja, nej, ja, nej, ja, nej, ja … eller nej.

midsommarblues
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Spännande lugnadrenalin på mossen

Ligga i grön mossa

visste ni att mossan är helt torr på gungflyets topp Ibland måste människor med skog i magen smyga ut till mossen. Klä sina fötter bara och kliva ut på myrarna. Med risk för slukhål, sump och sjunkemark, går man från tuva till tuva ut på gungfly för att vila. Det är läskigt och underbart på […]

Tyresta urskog

Vandringsbarn på stig i Tyresta Nationalpark utanför Stockholm

vandra över stockar och stenar med gullunge Tyresta Urskog är en plats där rötter viskar sagor. Där marken är så stillsam att man liksom vill lägga sig ned och pussa henne. Strax utanför Stockholms City kan man ta bussen rakt ut till en väldig urskog. Bussen går flera gånger om dagen från Gullmarsplan. Ett dagsäventyr […]

Vandra bland Maramures kullar

Ungureni, Maramures, herdestig

vandra i klar luft – en liten fäbodvandring i Rumänien

Vandra mellan Maramures mjuka kullar där luften är så klar att det känns som du flyger då du andas. Äppelblom, doft av timjan. Tuppar, fasaner, får och herdar.  Se även Visit & Stay Romania

Malin och folksångerska på maskrosäng i Rumänien

Här i byn Ungureni i Maramures bor självhushållare med kunskapen kvar för livet. För överlevnad. De gör allting själva.

I stallet en häst, några kor, höns och tre grisar. Överallt hörs grymt och nöff och man hör herdar ropa på avstånd. Kullarna runt Ungureni är fulla av får. Vägen genom byn skär dalen men många hus har bara trampade stigar tvärs genom fälten.

Jag är här just nu och spelar in gamla kvinnors sång. I byn Ungureni bor guiden Maria Podina som arrangerar turer runt bygden.

Ordning och reda runt fäbovallarna.

Detta är en vandring som jag ska ta med min Mor och syster med barn på i höst. En livsvandring. Men du som längtar efter vidunderlig skönhet res hit. Under året har ett vackert timmerhotell uppförts, Podina Resorts. Utanför står hästarna och väntar efter jobbet då kuskar möts i baren. I grannbyn Cupseni finns Bed & Breakfast står hotellet mitt i byn klart men reser du hit före finns hotell och pension i samhället Targu Lapus eller grannbyn Rochas. Man tältar och campar inte här. Varje fläck är odlingsmark, herdeled eller husdjurens. Ett sorts hem utomhus.

Det är äntligen enkelt att resa till norra Rumänien för att uppräcka byarna i norr. Wizz Air har upprättat en linje mellan Malmö och Cluj i Transylvanien. Detta är de böljande, grönskande delarna av Transylvanien. Ungureni ligger vid vägs ände.

Alla ropar och frågar vem vi är. Guide Maria svarar igen och igen att jag är här för att sjunga med de äldre kvinnorna för jag älskar deras sånger. Nyfikna nickar de och hälsar. Jag tillfrågas om ålder och om jag är gift sen önskas jag lycka och långt liv. Det är april månad. Göken o tupp galer i kapp och varenda teg är beredd. Jag reser alltid höst och vår. Vi går klädda i fleecejacka och tunn vindjacka i reserv.

Det är en bygd som gör oss helt hänförda. Här finns allt jag någonsin drömt om. Vi tittar upp och ned, förvånas och förundras i ett. En saga. Fast helt verklig. Jag frågar om sommartempraturen. Upp till 35 svarar Maria, fast under dygnets hetaste timmar är man under tak med behaglig aftontempratur runt 25 grader.

Vi går över gamla herdemarker, genom lundar av druvorodlingar och äppleträd. Stigen passerar genom gravgårdar och flockar av får. I Rumänien finns inga stängsel trots massor av rovdjur. Dock herdar. Jag hör skällor och rop flätas med vinden och tårar strömmar. Liv.

Turen runt byn Ungureni tar enligt Maria två timmar men jag och min vän Daniel fastnade överallt förtrollade av vy på vy. Efter fyra timmar bad Maria oss skynda på för maten väntade hemma. Traditionella potatisplättar med ost och yoghurt. Vi har varit i ett paradis på riktigt.

Detta är en av de starkaste upplevelser jag haft i Europa. En viktig upplevelse. Människor lever tätt samman med varandra och djuren, med tiden och traditionen vävd i dräkt och tro. En allmänbildande vandring hos folket som skapar sin mat, sitt, hus och tak, sitt liv alldeles själva men tillsammans.

Ungureni, Targu Lapus, Maramures, Rumänien.

Jag har tidigare samarbetat med Experience Transylvania i Stockholm och de hjälper gärna till att även arrangera färd till Transylvanien. I byn Ungureni bör man ha guide för att visa respekt. Detta är en liten bygd. Allt är ett hem. Marken, lundarna, bergen. Herdar sover med flocken och hundar vaktar djur och trädgårdar. Man rör sig respektfullt med Maria Podina som är från byn. Det känns viktigt. Alla frågar vem du är.

NÄR DU TÄNKER FÖR MYCKET GÅ IVÄG

Människa smyger in bland höga granar i röd luva, katt smyger bakom.

När du tänker för mycket – gå iväg …

Näckrossjö

 

Gå till skogen och öppna din mun …

Låt tanken få gå vart hon vill …

Gyllengräs talldunge

Kanske kryper hon ned – i ett helt eget gryt – kommer åter med kraft och ro …

Kanske flyger hon högt – mot helt eget moln – kommer åter med gröna blad …

Jag har en trädgård i hela världen.

Och varför vi tänker – dom tankar vi tänker – Det vet vi så lite om …

Och varför du tänker – dom tankar du tänker – Det vet vi så lite om …

tallskog

När du tänker för mycket – gå iväg …

Låt tanken få gå vart den vill …

Vatten porlar fram

Kanske kryper hon ned – i ett helt eget gryt – kommer åter med kraft och ro …

Handen mot gammalt träd

Malin Storyteller Logo

Den som vandrar allena ger sinnet vingar.