Inlägg

SPÄNNANDE LUGNADRENALIN PÅ MOSSEN

Ligga i grön mossa

visste ni att mossan är helt torr på gungflyets topp

Ibland måste människor med skog i magen smyga ut till mossen. Klä sina fötter bara och kliva ut på myrarna. Med risk för slukhål, sump och sjunkemark, går man från tuva till tuva ut på gungfly för att vila. Det är läskigt och underbart på samma gång. Lustfyllt skogsnöje för älvor och läskigt för oss mänskobor. Jag gjorde det idag. Gick ut på mossen. Mitt inne i Tyresta Nationalparks Urskog. Där finns de skimmergröna mossarna. De hemliga tytsa och oändligt gott doftande. Vet inte riktigt vad en myr är mer än nedbruten natur som klumpat sig samman och skapat flytande öar för annan växtlighet att slå rot. Det bubblade och fräste. Jag klev längre och längre ut. La mig ned. Har aldrig gjort det innan. – Och vet ni. Man blir inte blöt! Jag sjönk heller inte men funderade på hur det skulle vara om jag gjorde. Den gröna mossbädden är iallafall helt torr ovanpå. Vilket litet mirakel det finns i sågen av ro och lugnfyllda mossar. Hemliga gläntor i tid och rum.

Följ med på mossvandringen på videologgen från idag här ovan!

Att lägga sig i mossa är lugnande för själen, gör hjärnan mottaglig för det viktigaste och kroppen glad. Jobba hårt och spring sen ur och vältra dig i skogen. Bra recept för människor. Plöj runt med pannan din som trynedjur och sjunk in i marken. Bra att påminna sig om klotet vi bebor här mitt i rymden. Än ligger mossan kvar. Ut och buffla dig förbluffad och hel.

Småfolk kan inte låta bli att speja på dig.

Ligga i grön mossa

TYRESTA URSKOG

Vandringsbarn på stig i Tyresta Nationalpark utanför Stockholm

vandra över stockar och stenar med gullunge

Tyresta Urskog är en plats där rötter viskar sagor. Där marken är så stillsam att man liksom vill lägga sig ned och pussa henne. Strax utanför Stockholms City kan man ta bussen rakt ut till en väldig urskog. Bussen går flera gånger om dagen från Gullmarsplan. Ett dagsäventyr för alla barn. Idag upptäcksfärd Södertörns hemliga mossar och hällemarker.

barn i skog

Vi rusar in i henne. Kastar oss över bäckar och skrattar med några fåglar. Det är tyst. Skogsvarmt och stilla. Runt skogen blåser det. Men inte i hennes yviga mage.

Mossen med träd o klippor

Vid mossen doftar det underbart. Lite brunmjukt kommer vi fram till och testar gungflyet. Solen strilar in genom de höga granarna. En kotte dimper ned framför oss. Båda ville gärna ha den i huvudet.

En värld full av möjligheter.

Med käppen stöttar vi oss på branten. Vi kular allt vi orkar. Ropar bort eventuella kultingar som trycker i snåren. Fötter blöta av ljummen mosse. Skrattande springer vi och blundfaller i det mjuka.

Urskogsspaning med barn.

Om man lyssnar noga bubblar marken. En fågel landar intill oss och berättar att hon väntar barn. Vi tror det blir femlingar och döper dem till Fnatte, Kalle, Putte, Krok och Göran, käkar äpple och vandrar vidare.

Allt måste lyftas, plockas och vidröras.

På marken ligger allt man behöver samla. Stickor och strån, kottar och barr. En liten glänta blir lekplats. Vi övar vilse och kramar träd. Alla furor får sig ett namn. Mormor, Morfar och kusinernas. De som tilltalas blir levande och visar oss vägen nästa gång. Eller om vi mot förmodan kommer vilse. Alltid bra att vara polare med hundra stammar. Stora famnar och skydd mot natten.

Barn på vandring i skog

– Här har jag gått förut, ropar min vägvisare. Glatt pekar hon ut en rad med kottar tvärs över stigen. – Ett tecken om nån letar efter mig! Sen ber hon mig lägga en rad strax invid hennes. Det blir vackra mönster efter många promenader. På ett ställe slänger vi alltid en gren och viskar en hemlighet.

Alla barn borde få kravla runt i en skog.

Stockar vi passerar är alltid någon. Vi kravlar över Gammelmormor Alice raket. Hittar myror under barken och och lägger oss raklånga på kommandobryggan. – Hemväg i sikte!

Detta är äkta vildmark trots tätortens närhet. Tyresta Urskog består av ett virrvarr av rotvältor, mossar och multnande träd. Tallarna är ringelkrumma och sträcker sig mot skyn med stora, vackra kronor. Den äldsta tros vara 500 år gammal. I sprickdalarna mellan torra hällemarker står 30 meter höga granar. En är bruten splittrad av blixten. Det är nästan magiskt tyst här inne. Som att simma under vatten i sjögräs. Vi njuter av tuvor och mossa. Hoppar från sten till sten och hittar ett rävgryt. Smyger vidare och låter dem vara ifall, ifall hon just fått ungar. På marken en fjäder. Kan det vara tjäderns måntro?

Färgerna i skogen är underbara. Mossan doftar.

Det bubblar, sjuder och porlar. Vi leker älg och käkar granskott. En hackspett susar förbi fast det kan ha varit en älva. Hon bar nämligen slöja.

Barn hoppar över rötter

Man kommer in från många håll. Lättast från Tyresta Naturrum dit bussar går från Gullmarsplan i Stockholm. Annars bär alla vägar till denna undersköna, urålderliga planet på Södertörn. Klippigt brant och kantigt beskyddad från decennier av exploatering ligger hon som en stor fager mö med rumpan buktande mot skärgården. För den som inte vill ut på kompassvandring finns en markerad barnvagnsslinga på 5 km där även rullstol är lätt att ta sig fram med. Se mer på Tyresta Nationalparks hemsida. TRYCK HÄR

VANDRA BLAND MARAMURES KULLAR

Ungureni, Maramures, herdestig

vandra i klar luft – en liten fäbodvandring i Rumänien

Vandra mellan Maramures mjuka kullar där luften är så klar att det känns som du flyger då du andas. Äppelblom, doft av timjan. Tuppar, fasaner, får och herdar.

Malin och folksångerska på maskrosäng i Rumänien

Här i byn Ungureni i Maramures bor självhushållare med kunskapen kvar för livet. För överlevnad. De gör allting själva.

I stallet en häst, några kor, höns och tre grisar. Överallt hörs grymt och nöff och man hör herdar ropa på avstånd. Kullarna runt Ungureni är fulla av får. Vägen genom byn skär dalen men många hus har bara trampade stigar tvärs genom fälten.

Jag är här just nu och spelar in gamla kvinnors sång. I byn Ungureni bor guiden Maria Podina som arrangerar turer runt bygden.

Ordning och reda runt fäbovallarna.

Detta är en vandring som jag ska ta med min Mor och syster med barn på i höst. En livsvandring. Men du som längtar efter vidunderlig skönhet res hit. År 2018 står hotellet mitt i byn klart men reser du hit före finns hotell och pension i samhället Targu Lapus eller grannbyn Rochas. Man tältar och campar inte här. Varje fläck är odlingsmark, herdeled eller husdjurens. Ett sorts hem utomhus.

Det är äntligen enkelt att resa till norra Rumänien för att uppräcka byarna i norr. Wizz Air har upprättat en linje mellan Malmö och Cluj i Transylvanien. Detta är de böljande, grönskande delarna av Transylvanien. Ungureni ligger vid vägs ände.

Alla ropar och frågar vem vi är. Guide Maria svarar igen och igen att jag är här för att sjunga med de äldre kvinnorna för jag älskar deras sånger. Nyfikna nickar de och hälsar. Jag tillfrågas om ålder och om jag är gift sen önskas jag lycka och långt liv. Det är april månad. Göken o tupp galer i kapp och varenda teg är beredd. Jag reser alltid höst och vår. Vi går klädda i fleecejacka och tunn vindjacka i reserv.

Det är en bygd som gör oss helt hänförda. Här finns allt jag någonsin drömt om. Vi tittar upp och ned, förvånas och förundras i ett. En saga. Fast helt verklig. Jag frågar om sommartempraturen. Upp till 35 svarar Maria, fast under dygnets hetaste timmar är man under tak med behaglig aftontempratur runt 25 grader.

Vi går över gamla herdemarker, genom lundar av druvorodlingar och äppleträd. Stigen passerar genom gravgårdar och flockar av får. I Rumänien finns inga stängsel trots massor av rovdjur. Dock herdar. Jag hör skällor och rop flätas med vinden och tårar strömmar. Liv.

Turen runt byn Ungureni tar enligt Maria två timmar men jag och min vän Daniel fastnade överallt förtrollade av vy på vy. Efter fyra timmar bad Maria oss skynda på för maten väntade hemma. Traditionella potatisplättar med ost och yoghurt. Vi har varit i ett paradis på riktigt.

Detta är en av de starkaste upplevelser jag haft i Europa. En viktig upplevelse. Människor lever tätt samman med varandra och djuren, med tiden och traditionen vävd i dräkt och tro. En allmänbildande vandring hos folket som skapar sin mat, sitt, hus och tak, sitt liv alldeles själva men tillsammans.

Ungureni, Targu Lapus, Maramures, Rumänien.

Jag har tidigare samarbetat med Experience Transylvania i Stockholm och de hjälper gärna till att även arrangera färd till Transylvanien. I byn Ungureni bör man ha guide för att visa respekt. Detta är en liten bygd. Allt är ett hem. Marken, lundarna, bergen. Herdar sover med flocken och hundar vaktar djur och trädgårdar. Man rör sig respektfullt med Maria Podina som är från byn. Det känns viktigt. Alla frågar vem du är.

NÄR DU TÄNKER FÖR MYCKET GÅ IVÄG

Människa smyger in bland höga granar i röd luva, katt smyger bakom.

När du tänker för mycket – gå iväg …

Näckrossjö

 

Gå till skogen och öppna din mun …

Låt tanken få gå vart hon vill …

Gyllengräs talldunge

Kanske kryper hon ned – i ett helt eget gryt – kommer åter med kraft och ro …

Kanske flyger hon högt – mot helt eget moln – kommer åter med gröna blad …

Jag har en trädgård i hela världen.

Och varför vi tänker – dom tankar vi tänker – Det vet vi så lite om …

Och varför du tänker – dom tankar du tänker – Det vet vi så lite om …

tallskog

När du tänker för mycket – gå iväg …

Låt tanken få gå vart den vill …

Vatten porlar fram

Kanske kryper hon ned – i ett helt eget gryt – kommer åter med kraft och ro …

Handen mot gammalt träd

Malin Storyteller Logo

Den som vandrar allena ger sinnet vingar.