Inlägg

TONI HOLGERSSON PÅ VÄRLDENS MINSTA SCEN

malinstoryteller.com blogvlog

vloggbloggad långfilm om trettioårig vänskap

.Poeten, musikern, skalden, artisten, och själsöppnaren. Alla verkar ha en helt egen Toni Holgersson. En egen relation som ömt värnas om för att få ännu en sång sjungen. Vi är många som vill höra de sjungna berättelserna på det viset som bara Toni få dem att låta. I lördags kom han på kaffe i husbilen – världens minsta kulturhus.

Toni Holgersson och Malin Skinnar bläddrar i Malins sångboken.

Varsågoda! Här är ovan en långfilm med Toni ur bloggvlogg från Lördagsscenen i Världens Minsta Kulturhus med gästen och goda vännen Toni Holgersson.

Malins sång vagabond som painted poem film

Malin Storyteller Blogg med Toni Holgersson

Malin Skinnars pappanimationer om trubadurer.

malinstoryteller.com blogvlog

Ett långt samtal om lång vänskap

Musiker Toni Holgersson diskuterar livet med konstnären Malin Skinnar på hennes blogg malinstoryteller.com

Malin Skinnar i sin mobila studio och scen med artistkollega Toni Holgersson.

Toni Holgersson gäst på världens minsta kulturhus, en Chausson Flash 510 hos Malin Skinnar.

Med liten husbil kan man stanna överallt. Något som Mallin Skinnar, producent för Världens minsta kulturhus Chausson Flash 510. är mycket nöjd med.

Malins Skinnars videoblogg sänder från husbilen om Lördagar.

HUSBILEN GENOM ÖSTRA EUROPA

Husbilen Chausson Flash 510, med milsvid utsikt

följ med oss till Maramures mjuka kullar

Med vinglig uppkoppling har jag försökt blogga från Rumäniens mjuka kullar uppe vid gränsen mot Ukraina! Men nu funkar det och flera berättelser laddas upp efter hand ikväll. Europa är så fullt av rik kulturhistoria. Man behöver bara snirkla en mil hit och en mil dit så dimper det mest hissnande landskap eller sed ned på en.

Häst o vagn i Rumänien

Det började plötsligt, med en massor av bucklor, som blev pucklar, som blev dalar och mynnade ut i berg med grönskande lövträd som en blommig frisyr på toppen. Oigenomträngliga barrhår först som tas över av de ljusa, gröna, skira. Skogar o klyftor med inklämda fraktvägar. En by som ser ut att välta ned i bäcken. Och så ligger hon plötsligt där. Rumänien. Hon den frodiga. Hon den släta, den leriga. Möjliga. Frusen nyss men snabbt upptinande. Marken som öppnar och gömmer plöjs och frodas. Hon som och sköljs. När Donau brusar. Då husen svajar eller rämnar.

Kvinna ser ut över blommande äppelträd

Allt går fort här. Mycket tystnad och förlägna leenden. Ingen talar engelska till en början. Men alla vill hälsa. Dörrar öppnas, vägar pekas ut, djur klappas och visas upp. Så fort en fråga ställs blir främlingar vänner. Unga rings upp och någon tonåring får översätta vad gammelfarfar nyss berättat. De flesta unga talar engelska.

Utsikt från bilfönstret i Rumänien.

Floder. Snirklande.
Åar. Ringlande.
Kanaler. Grävda.
Hur många mannar? När då och hur länge? Hur skulle de hacka och dämma för att vattnet skulle räcka?
Längre än förra gången och oftare. En ringelå runt tegen å mat för generationer. Här vet människor allt om överlevnad.

En bilväg genom bergspass

Molnen. Himlarna är vida. De slukar mig. Vi kör genom dal efter dal mot Rumäniens marker. Vem i landet får jag nu höra. Husen. Ser dem från bilen. Funderar på vems liv jag passerar. Så många familjer. Så många tamburer, dörrar, trappor och hälsningar.

Husbilen Chausson Flash 510, med milsvid utsikt

Moln på husbilens rutor. Regndroppar. Nej snö? Det är sent på våren men klimatet skiftar med höjden. Djupt ned i dalen grönskande ängar. En ko i diket. Herden vinkar. Vi kör upp igen mot skyhöga spjutspetsberg upp mot molnens mage. Jag märker hur jag blandar ihop tid och rum. Tappar plötsligt begrepp om upp och ned. Håller svindeln på avstånd och bestämmer mig för att segelflyga. Visst kan husbilar det?

Händer på ratten

Vänligheten i Rumänien är enorm. Var vi än går stoppar folk oss från att slösa pengar. Växelmannen på kontoret undervisar mig i valutans värde och visar mig en tia o säger buss. Visar en femtilapp och säger Taxi. Sen skakar han på huvudet och pekvinkar mig iväg mot rätt utgång. Och vi kör, med nya leenden och växlad valuta rakt in i ett underbart äventyr.

Husbil och grönskande äng

Jag viskar en galder för att att alla gränser skall fortsätta vara öppna så vi får utforska o mötas… Att bo i Europa är ett kulturäventyr som jag baxnar av… Så många otroliga bygder. Så många människor som bär sina minnen, sånger, vävar och tecken. Livets ömmaste delar.

Vyn från baksätet på en husbil med stort takfönster och blå himmel

Vi färdas över alper. Serpentinvägar. Och snö. Transylvaner. Karpater … Följer kartbok och GPS. Det finns så många människor. Var yta i hela Europa är täckt av berättelser och minnen. Blir stark berörd. Hela färden är som en levande historiebok. Vi laddar ned appar och lyssnar på historia. Försöker förstå krig och fred. Skiften och övergångar. I varje epok föds små barn. Nya människor som bär vidare legender och folkminnen.

Karta över Europa med destination Rumänien

Det går inte att försjunka i grubbel. Att köra bil här är liv. Verklighet. Möten. Klockan är 16 och rusningstrafik. En droska kommer lunkande. En långtradare passerar. Tre mopeder och en cykel. Sju bilar och ett barn med famnen full av bröd. Jag kör med tungan rätt i mun. Fyra lastbilar ligger tätt efter mig. Som en tusenfoting ringlar vi vidare genom by efter by.

Möte med häst och vagn på väg.

Så tillslut kommer jag till byn Ungureni där jag ska sjunga med mina älskade gummor igen. På tisdagar delar jag allt som har med mitt sjungande med gummor att göra. Kika vidare där. Mer laddas upp efter hand! Searching for the Women's Blues är mitt största projekt just nu.