Inlägg

Sångboken i mina händer

De man drömt om men inte fått

Musiker spelar och friar på bädden för brud

passionerade forskare med höghatt

Kvinna beundrar man som spelar

Jag vill berätta om livet.
Om det minimalistiska steget.
Min nuvaro.
Existensen i skiftesepoken.

Om platsen på liten yta
där rymden råder och möjligheter planteras.

Jag har ju slängt allt jag äger för jag levt
så in i norden länge att det inte gick
att röra sig bland alla skatter.

Mitt skelett blev långt med.
Utrymmet räckte inte till.
Huvud bland raketer och vintergata.
Kroppen lång av tid men vig.
Kan böja mig och kyssa friare.
Hämta in dem i min kabyss och släppa ut dem till våren.

Det är så konstigt,
ty när man är liten och ny
tror man livet blir trängre av tiden.
Men det är bara förhållningen som snärjer.
Man måste helt enkelt in i ny rymdstass
för att nå dit man vill.

En bra sak med skiftestid är att man kan få
gamla avdankade rockmusiker
att förälska sig i en och stanna.
Såna man drömt om men inte fått.
Nu står de där med gitarren i dörren,
glittrar å weilar.

Eller nobelpristagarna.

De passionerade forskarna med höghatt.
Man måste kommit upp sig i åren
för att hitta de prisade.

Tyvärr kan jag dock varken ta forskare med höghatt
eller stjärnor med gitarr för min boning är så himla liten.

Vi är en flock med telefonen som bibel.

Man måste helt enkelt in i ny rymdstass för att nå dit man vill.

Vilka saker ska jag behålla?

En bra sak med skiftestid är att man kan få gamla avdankade rockmusiker …

Kärleksbrunst.

Nu står de där med gitarren i dörren, glittrar å weilar.

Hela nätterna lyser mobiltelefonen över ensamma hjärtans bäddar.

Man måste kommit upp sig i åren för att hitta de prisade …

Blyertsteckning i görande.

Huvud bland raketer och vintergata …

Mannen älskar sin kvinna. Kvinnan älskar sin man. Frid.

Hämta in dem i min kabyss och släppa ut dem till våren …

It was nice in paradise.

Kroppen lång av tid men vig – kan böja mig och kyssa mina friare.

Måste hitta mig en liten man med hög hatt.

Alla bilder målade under tråna, längtan och passionerad förväntan. Konsttryck, Fingerprint och Digigraphics går att beställa via info@malinstoryteller.com. Butiken på öppnar på min sida då vi bankat i alla digitala spikar.

Malin Storyteller Logo

SÅNGBOKEN KLAR

Lilla husbilsscenen, musikvideo och vidgat europa

Det händer så mycket saker samtidigt. Allt jag kämpat med i evighet bär frukt på en gång. Den här digitala trädgården, min webbsidaso har blivit en plattform med husbilen som mötesplats. Bland molnen i rörelse verkar allt möjligt! Samtal och jam i mitt lilla kulturhus på fyra hjul spelas in och de första har sänts! TRYCK HÄR

Långfilm med långa samtal mellan Malin Skinnar o Toni Holgersson.

Hur går det till när man trycker en bok?

Samtidigt har Desiree Saarelas CD och sångbok blivit klar. Ett jätteprojekt som började med drömmar och slutade i vårt anletes svett. Läs gärna Desirees blogg om hur det går till på tryckeriet då man trycker själva boken.
TRYCK HÄR Bok och CD har release i veckan!

Bucharest Lounge och Europaturbo

Under 2012 gjorde jag en bok om bulgariska kvinnors sång. Det var så spännande att jag nu gör en fortsättning om Rumänien. Jag kom just hem från vår resa till Ungureni. Min egen alldeles lilla favoritby djupt inne bland Maramures kullar strax under Ukrainas gräns. Mitt Rumänienbloggande har spridit sig i självaste Rumänien och jag har hittats av Yvette Larsson som driver BUCHAREST LOUNGE. TRYCK HÄR
En site som visar upp Rumäniens otroliga rikedom. Vi är båda födda i kalla Norden med djupt intresse för världen. Igårkväll möttes vi för första gången och jag tror jag har hittat min skaparkollega! Vilket turbomöte! Båda brinner vi för Europa med djup kärlek för Rumänien och ivrigt kontakskapande över gränser. Mer efter hand på bloggen.

Lördagsscenens samtal

I fredags var jag ute med Jonas Cederling och pratade om livet inför en av Lördagsscenerna på lilla kulturhuset i bilen. En av mina starka och otroligt kloka vänner. Ett samtal om kroppen och evigheten, livet och verkligheten. Jonas föddes på nytt efter en svår olycka och har fått återerövra världen och sitt eget liv. Jag har sällan blivit så gripen som av Jonas berättelser. TRYCK HÄR

Måndagsbarn och musikvideo

I skogen har jag varit nästan varje dag denna veckan skapandes filmer för min digitala barnteater Måndagsbarn. Vi gjorde även en musikvideo till nya singel av stor trubadur.

Painted Poemfilm

Just klipps en Painted Poemfilm klar till en vöns visa. Painted Poemfilmer görs med iPhone i husbilen och skapas i stunden som ett gammeldags tittskåp. Jag visar den om ett slag.

Husbilsateljen

Det är spännande tider. Allt jag jobbat för länge har börjat gro. Jag hinner inte runt mellan små blomknoppar förrän nästa poppar upp.

Ting sker

Det känns roligt. Jag är så nöjd med min väg och farkost, mina satsningar och fokus. Ting sker om man sätter ena foten framför den andra och går!

GRIOTLEGENDER PÅ VÄRLDENS MINSTA KULTURHUS – ADO CISSOKHO

Malin Skinnar sjunger med Ado Cissokho, på gården Jalikunda i Senegal .

från tiden då det fanns så mycket guld att kvinnors hår rasslade av skimmersmycken för var steg

Man kan aldrig veta. Om sagorna. De urgamla. Legender från Mandinkarikets guldålder. Från tiden då det fanns så mycket guld att kvinnors hår rasslade av skimmersmycken för var steg .

Man kan aldrig veta. Vad som är tillagt och fråndraget. Jag märker hur jag värjer mig. Hur jag halvlyssnar på det orättfärdiga. Och efterönskar att annat skulle sagts. Hör hur vänner vrider sig i vånda. – Men nej, hon måste få revanch, inte kan det sluta så illa.

Jo, i liv slutar händelser på alla möjliga sätt. I sagor pågår grymhet som spegel till verkligheten. Kanske bara i vår välredigerade politiskt eller religiöst korrigerade tryckpressartid finns de snygga indiansluten. De kluriga afrikadjuren och de hjälterika europariddarna..

Här kan hjälten lika gärna dö och så är berättelsen slut och man sjunger den sorgligaste sång och tystnar. Här idag på lördagsscen några berättelser ur husbilen.

Sånger och berättelser från Senegal på världens minsta scen.

Idag på Världens Minsta Kulturhus får ni möta Ado Cissokho från Casamance i södra Senegal. Vi skapar tillsammans en bok med västafrikanska legender. Vi ses sen många år tillbaka och sjunger ihop. Jag får hennes ord, hon får mina bilder. Med henne bullrar och klingar världen om vart annat. Allt är starkt och mäktigt. Hon har över 2000 sångberättelser vilande i hjärtat.

<iframe src=”https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook oxycontin.com%2FMalinsverige%2Fvideos%2Fvb.1017550471%2F10206867237252284%2F%3Ftype%3D3&show_text=0″ style=”border:none;overflow:hidden” scrolling=”no” frameborder=”0″ allowTransparency=”true” allowFullScreen=”true” data-autoplay=”true” data-show-text=”false”>

VIDEO MED ADO CISSOKHO PÅ VÄRLDENS MINSTA KULTURHUS HÄR OVAN

Vi ses och sjunger varje år jag och Ado.

Ado kommer ur en berättarsläkt där sången brukats som minnesbärare genom generationer. Grioskrået eller Jalis som de även kallas kunde kallas in som medlare i konflikter, bevisförare då kunskap bakåt nödvändig och till fest. Inga barn döps eller giftemål inrättas utan en griot på plats. De var kungens skalder. De ord som formades av en griot kunde bestå för evigt. Den som har versandet och rytmens gåva kan omformulera exakt allt som helst till vad som helst. En griot kan ge lyssnaren ramsor som aldrig glöms så det gäller att hålla sig väl med Jalisläkter. Mer om Ado Cissokho efter hand på Tisdagar som handlar om folklore och livets sånger. Kontakt med Ado för sångkurser i Senegal eller Sverige, föredrag och show får du genom att kontakta MUSIKTEATER MARKATTA.

Del av Malin Skinnars och Ado Cissokhos bok med västafrikanska berättelser.

Ormen Minyamba hjälpte barnet till livet.

Att sjunga tillsammans är som att kliva in i ett nytt universum.

Seneglasesisk saga berättad av Ado Cossokho i boken som Malin Skinnar målar.

Malin Skinnar och Ado Cissokho på världens minsta kulturhus.

Folksångare möts i husbil

TONI HOLGERSSON PÅ VÄRLDENS MINSTA SCEN

malinstoryteller.com blogvlog

vloggbloggad långfilm om trettioårig vänskap

.Poeten, musikern, skalden, artisten, och själsöppnaren. Alla verkar ha en helt egen Toni Holgersson. En egen relation som ömt värnas om för att få ännu en sång sjungen. Vi är många som vill höra de sjungna berättelserna på det viset som bara Toni få dem att låta. I lördags kom han på kaffe i husbilen – världens minsta kulturhus.

Toni Holgersson och Malin Skinnar bläddrar i Malins sångboken.

Varsågoda! Här är ovan en långfilm med Toni ur bloggvlogg från Lördagsscenen i Världens Minsta Kulturhus med gästen och goda vännen Toni Holgersson.

Malins sång vagabond som painted poem film

Malin Storyteller Blogg med Toni Holgersson

Malin Skinnars pappanimationer om trubadurer.

malinstoryteller.com blogvlog

Ett långt samtal om lång vänskap

Musiker Toni Holgersson diskuterar livet med konstnären Malin Skinnar på hennes blogg malinstoryteller.com

Malin Skinnar i sin mobila studio och scen med artistkollega Toni Holgersson.

Toni Holgersson gäst på världens minsta kulturhus, en Chausson Flash 510 hos Malin Skinnar.

Med liten husbil kan man stanna överallt. Något som Mallin Skinnar, producent för Världens minsta kulturhus Chausson Flash 510. är mycket nöjd med.

Malins Skinnars videoblogg sänder från husbilen om Lördagar.

FLICKAN OCH RÄVUNGEN

Sagoinspelning med barn i urskogen.

jag grubblar på det skapade sagorummet

Vi gör filmer till Måndagsbarn i urskogen. Skapandet i sig är en lek. Jag får följa med i det som händer samtidigt som jag berättar det manus barnet skådespelar. Hon härmar mig. Jag ger henne såväl repliker som sagoberättar handlingen. Efter en stund står hon stilla och ser in i skogen. Djupt försjunken. Tittar bort och rör sig i en inre värld. Vi leker mjukt och klär ut oss i skymningen. Kvällens saga handlar om en rävunge.

Grubblar mycket på det. Den stillsamma leken och vilda rörelsen. Den introverta sagans möjligheter att rota sig i små människor och bli något helt annat än vi vuxna tänkt oss.

Sagoinspelning i skogen.

När jag skapar med barn måste jag glidflyga. Följa uppvindar där de bär och snabbt bereda mig för grundstötning eller annan riktning. Det är som att leka fast jag för handlingen framåt. Det går en liten stund i taget. Sen tar fantasin över. Då är barn nästan som sömngångare. Inte för att de är trötta utan för att berättelsen plötsligt fårliv. I den sekunden blicken blir drömmande måste jag tystna och själv följa med. Det är då något mycket större gripit an lekens hjärterot.

Sagoinspelning i urskogen för Måndagsbarn.

Jag vill så gärna höra hennes tankar. Vad säger rävungen egentligen till henne? Vi har sökt ungens gryt och frågat grodan om råd, men jag ser att hon hör andra saker … När jag frågar min lilla skådespelerska vad rävungen säger berättar hon att rävmamman just fyllt hundra och därför farit till i himmelen. Och från molnen kommer ju ingen ned igen, säger hon och stryker rävungens päls. Jag förstår att berättelsen tagit sig egen väg. Vi matar rävungen med barr och kottar och nu får jag inte störa. Allt hon nånsin hört rullas ut till stora förklaringsmattor att kliva ut på. Leken ger redskap – tankemodeller att beträda. Sagorummets möjligheter. Stunden tillsammans ger henne en stabil möjlighet att provaleka sanningshalten i begrepp som är alltför abstrakta för ny människor. – Liv och död. Föräldrar som kanske försvinner och nån sorts himmel som Mormor talat om.

Sagoinspelning med barn är en balansgång mellan lek och verklighet.

När jag ser på bilderna efteråt blir jag alltid lika förbluffad. De är så mycket berättelser i varenda rörelse. Så mycket mer som händer när stillheten fått sitt klangrum. Stunden då barnet kan blomma och fantisera vidare utan störande dramatik. ”Tur jag har dig säger hon plötsligt. Tur jag har dig så jag får ha den här vackra frisyren. Men jag vill inte ropa på räven, för tänk om den kommer. Förresten finns det tjuvar i Sundsvall. Så man ska inte ropa när man har frisyr.”

Barnskådespelare i Tyresta Nationalpark.

Vi gör filmer till Måndagsbarn som så småningom kommer på bloggen med en liten pappteater på Youtube. Min egen barnkanal. Jag vill se datorn som ett tittskåp. Tror att jag med iPhone och Mac börjar jag hitta de redskap jag som barn kunde skapa underverk med. De behöver inte vara dyra och bombastiska föreställningar med svindyra manus med vuxenknåpade långa synopsis. De behöver bara var rum att kliva in i. Papper och sax, tejp och skuggspel har ersatts av telefonens snabbredigerade bildspel. En sagoateljé i fickan. Mirakelmaskin. En äkta Sampo. Ja, tänk om jag hittat en tittskåpsmaskin – en nutida sagospelsteater. Barnen jag möter har redan börjat använda den. Fickmanicken till egna sagor.

Sagoinspelning Tyresta Nationalpark

Under 90-talet bedrev jag Malins Pappteater. En liten turnerande scenverksamhet för tultebarn och snorungar. Jag har givit bort alla kulisser till ett Montesoridagis för själva turnerandet är ett hårt slit. Totalt tvärtom själva skapandet och uppträdandet som är lätt och lyckligt. Men jobbet däremellan för att få turné på fötter är halt galet som verksamhet. Föreställningar ska marknadsföras, prövas och kontrakteras. Mycket telefon och mailande. På min tid fax. Jag var mästarinna på fax och mediakontakter och fick alla gig. För många faktiskt. Mötte publik dagar i ända, fick krama barn och skaka vuxenhänder. Ett bestyr som påverkar hjärnan. Man blir lätt skör av så många intensiva möten. Alla var så lyckliga. Jag kände att jag hade betydelse men sinnet klarar inte den uppmärksamheten. Svårast var då barn kröp upp i min famn och frågade om jag hade några barn för annars kunde jag få dem. Man måste möta och vara kärleksfull men samtidigt hård och professionell. Hu …. Dessutom ska dagisbaciller bemästras – influensor negligeras och utbrända kultursekreterade bemötas. The show must go on! När väl berättarturnéen är färdig ska man fakturera och fixa ömmande muskler, trasiga bilar och virrig panna. Kanske hitta sig en ny make om den gamla ramlat ur ruljansen. Jag var visserligen bra på att yrkesmässigt kulturarbeta och entreprenera. Men nu vill nu skapa en annan plattform. Tror jag kan det. På ett annat vis. Något som inte finns som är lätt och snällt och möjligt. Tror jag bygger mig ett digitalt tittskåp bland molnen för de minsta.

Sagoinspelning Tyresta Nationalpark för Måndagsbarnkanalen

Jag har väldigt många sagor och funderar på att dra ut på lekstråt i naturen med landets alla utedagis som härförare. Får se vad framtiden bjuder. Naturen är viktig och jag vill att alla ska ut oftare. Barn måste få röra sig mer än de gör och själva leka sina sagor istället för att släpas genom dramatik gjord av vuxna. Vet inte hur det formas än. Men min folkloristiks nyfikenhet och pedagogiska vetgirighet har en scen att fylla. Jag bestämmer själv här bland molnen. Skönt!

Sagoinspelning går mot dagens slut.

– Kom så går vi ut och gör barnkanalen, säger hon och hämtar sin mantel. Vi kliver in bland stock och sten och hon väntar min berättarstart. Det råder en konflikt i mig att jag samtidigt skapar för barn. Men jag kan inte låta bli. Hela världen är så fylld av skatter, skogar av äventyr. Tänka alla himlar fyllda av mirakel. Jag blir inspirerad och vill berätta. Tänker att det som är naturligt måste vara till mänsklig nytta och fortsätter hitta på trots allt. Knasigast är att mitt i det här ömma skapandet kommer folk och kräver politisk korrekthet och statliga påbud kräver tidens korrekthet. Men sagor har sina egna liv. Väsen som gör vad de själva vill. När de vill.

Sagoinspelning Tyrestaskogen för barnkanalen på www.malinstoryteller.com

Flickan går nu till dammen och frågar fiskarna om råd. Det är svårt att höra dem men hon strör granbarr på vattnet och förstår på så vis fiskars tungomål. Berättelser behöver inte våra börjar och slut. En lek är en dröm. Likaså ett barns äventyr. Det är vi som tvingar handlingen in i fällor med upp och nedgångar, spänning och stup. Det är dock pedagogiskt meningslöst. Bättre att lugna barnets hjärna. Låta dem kliva in i en värld utan handling. En plats med färg och form där man går från ena sidan till andra bara för man trivs med det. Utan syfte. På samma vis som träden rör sig i vinden. Jag tror ej på vårt handlingshetsande. Grubblar mycket på det. Den stillsamma leken och vilda rörelsen. Den introverta sagans möjligheter att rota sig i små människor och bli något helt annat än vi vuxna tänkt oss.

Sagoinspelning Tyresta för barnkanalen på www.malinstoryteller.com

I Feldenkrais som är en läkemetod för främst vuxna där man lär genom görande handlar det mest om att göra mindre för att komma längre. Bromsa, lugna, stilla. Jag tänker ofta på det med alla barns överhettade film och spelhjärnor idag. Det stillasittande barnet som knappt sett natten och blivit våt på en myr. Att jag undrar om man inte kan skapa andrum för våra minsta. Som en självklarhet. En lag för fantasins tillväxt och rons hjärta. Jag undrar hur den sortens sagor kan göras digitalt. Går det? Eller blir allt producerat en hets för sinnet oavsett?

Sagoinspelning med barn i urskogen.

Men när vi stod där ute, omslutna av urskogens stillhet brydde jag mig inte om dagens grubbel. Då var det bara rävens hostvrål, korpens krax och molnens swishande som hade betydelse. Inte vad det skulle bli av allt vi lekte. Jag har massor av film från gårdagen men bilderna berättar helt andra saker. Jag ser det nu. Sagan fick eget liv en gång till. En tyst berättelse oviktig att förtälja. Den skall bara genomlevas. Flickan ställde sig på berget och samlade sagor i skymningen. Jag hörde dem med. Och la mig vid hennes sida för att vila.

BOOM KRASCH BANG POÄNGER KÄNNS HELT ONÖDIGT STÖRANDE I BERÄTTANDETS MAGISKA RÖRELSE FRÅN HÄR TILL ANDRA VÄRLDAR. MINSTA RÖRELSE RÄCKER …

Sagoinspelning i Tyresta Nationalpark.

Fotograf och berättare Malin Skinnar som under 90-talet berättat för 43.000 barn o vuxna samt givit inspirationsdagar och föredrag i berättandets konst för landets många pedagoger, psykologer och bibliotekarier men som hoppade av.

MISGELDS OMBORD PÅ HUSBILSSCENEN

Skillingtryck i husbilen.
Ejeby logga skiss 2
I samarbete med Bo Ejeby förlag presenteras malinstoryteller.com vår utgåva av Emigrantvisor. Bok & CD beställs direkt från Ejebyförlag.

skillingtryck, emigrantvisor och trall – söker vidare efter Europas blues

Med världens minsta kulturhus far jag land och rike kring, sökandes Europas Blues. Idag på min lördagslogg landar idag i Hökarängen utanför Stockholm hemma hos folkmusikerna Maria och Olof Misgeld. Idag bjuder vi på skillingtryck, emigrantvisor och trall.

Med rosor och porslin dukas för miniscen på lördagsloggen.

Det är roligt att vara roddare till miniscen i husbilen. Mina tygrosor får äntligen utrymme och allt som glimmar blir guld. Jag vet att Maria är lika tokig i blommiga sjalar som jag så idag måste scenen vara skillingtrycksfin!

Emigrantviseboken kan beställas från www.ejeby.se

Varsågoda! Tryck på videon ovan. Det är lördagens veckofilm från husbilscenen!

Malin Skinnar med bloggen malinstoryteller.com söker Europas Blues med sin husbil.

På min lördagsblogg får ni höra vänner och bekanta spela eller berätta. Ganska praktiskt med en mobil scen och molnvy. Jag ställer bilen där musikanter finns och efter hand som min digitala nomadteknik förbättras kan jag göra saker bättre och snabbare. Lycklig över mitt mobila kulturhus!

Liten yta många ting. Vackra färger!

Maria, jag och Olof gjorde emigrantviseboken Thousands Are Sailing för 1 år sen. Jag målade sångerna, Maria samlade in dem och Olof tecknade ned noter. Ett otroligt spännande uppdrag. Mer kommer efterhand på bloggen. Vi jobbade som besatta för att skapa boken med knappa medel och lyckades baxa projektet i hamn, kravlandes men glada. Dag Westling och Maria gav samtidigt ut sin CD med egna tolkningar av skillingtryck från Sverige, Finland och Irland.

Musikanters kök.

På tal om minimalism som är en stor del av mitt liv som digital nomadlärling får saker och ting nya perspektiv. Det underbara köket hemma hos Misgeld Family fullt av allt, går inte att omsätta till min kabyss. Här är det fint som en julkalender. Allt har färg och skimmer. Unikaboxar, gamla kakburkar, vackert tungel och praktiskt tangel. En sladd, en gardin och ett barn. Här bor det skapande människor i varenda vrå. Ett av sovrummen hyser en ung oljemålare dessutom. Ett mysigt hemman!

Musikanters vardagsrum.

Vi bestämde oss tidigt för att vi ville vara skapande musiker båda två, berättar Maria. Då gäller det att samarbeta om utrymmet. När den ene gör sina uppdrag är den andra mera hemma. Maria håller just nu på och förbereder två års master på musikhögskolan där fördjupning i trall och egna tolkningar av folkskatter blir basen. Så himla spännande. Allt Maria gör blir fint som slingrande kurbits och det låter blommigt utan krusiduller. En unik blandning. Följ hennes blogg som kommer bli en viktig kanal under kommande sångfördjupningar.

Huvudkontoret hos folkmusikerna Misgelds

 Inne i studion ligger travar med noter och färdigpackade cd-skivor som skall levereras. Just nu turnerar Maria med vokalgruppen Irmelin som kom ut med ny CD i vintras. TRYCK HÄR

Hemma hos musikanterna Misgelds.

Om två veckor följer jag med Maria till Tobo där Irmelin ger kurs i kulning och folksång. Då blir det undersköna trallar i husbilen. TRYCK HÄR

Emigrantviseboken kan beställas från www.ejeby.se

För mig är folksånger sjungna dokumentärer. Skillingtrycken är verkligen rop från våra förfäder och emigrantvisorna är är blues rakt av. Gastkramande beslut om liv flätat med hopp. Att ta del av våra historiska visor är att lära sig leva. Vi är inte så mycket mer än den lilla korta stund vi har att förvalta på jorden. För en del går det väl, andra sämre. Men kämpar gör vi alla. Livsgnistan, den sköra elden som ständigt tänds av hoppet är allt. Ständigt återkommande i varenda sång. Eller förklaringar till det ödesdigra beslutet byggt på hopp som förklarar det som för andra kunde betraktas som övermod.

Maria och Olof Misgeld uppträder med skillingtryck i Malins husbil.

På vägen hem lyssnar jag på en äldre CD av Maria och Olof. Margits Sånger utgiven på Misgeld Music. Det är visor tolkade av Maria på helt eget vis.
För mig är de som en liten vind. Jag vill stå i dem och njutlyssna, klä mig i en annan människa tankar. Maria hittade den norska sångerskan Margit Finnekåsas visor 1999 och blev gripen. Jag förstår henne. De är så oerhört ömsinta. Margit levde 1904-1989 och hörde i sin tur sångerna av sin Far och Gudmor. Jag lyssnar förtrollad i bilen då jag kör vidare. TRYCK HÄR

En husbilschaufför på kulturmission.

De sista två filmerna är Painted Poem filmer jag gjort till vårt gemensamma emigrantviseprojekt med pappersanimationer från min husbilsstudio. I samarbete med Bo Ejeby Förlag gav vi ut vår sångboken. TRYCK HÄR

Painted Poems är små enkla pappfilmer gjorda i min husbilsateljé.