Inlägg

Jag lämnar facebook – flyttar inomlands

I am leaving facebook

Vi har fred, mat, frihet. Vi kan leka, röra oss, tala men varandra. Men vi lever till näts och jag är en av dem som producerar blå frukt till nätets monster.

Min filmberättelse om Babels Torn som byggdes allt för högt.

Jag har börjat hata social media. Den är inte social. Utan vansinnig.

Vi går in i värsta livsfällan  med alla likes och nätliv.

Jag känner verklig ångest när jag ser småbarnen med skärmen tryckt mot ögat, när jag ser vilda teens stilla ivra över effekter.

Jag mår illa av att folk dejtar via nät och att den finaste mekanism som finns, kropp, syn, reaktion och hjärna skrumpnar.

Vi sitter klistrade vid en glasbit i handen och stirrar på andras världar.

Jag har alltid tyckt livet är konstigt. Men nu är det värre än nånsin. Och det är inte internets fel. Utan den sk sociala median – sockerbiten – där  vi enkelt kan hjärta och tumma varandra. Vi luras in i ensamhet.

Jag är i en stor revolt inombords och släcker mina så kallade sociala kanaler.

Instagram, bort. Facebook, bort. LinkedIn, bort.

Jag lever i pass om fem år för att hinna fånga dagen. Nu en ny tid. Kokar inombords…

Det känns så vansinnigt bortkastat allt liv just nu.

Vi har fred, mat, frihet. Vi kan leka, röra oss, tala men varandra. Men vi lever till näts och jag är en av dem som producerar blå frukt till nätets monster.

Men jag älskar att skriva, att berätta.. fast vad är vitsen.. Är i tid av att montera ned, stänga och leva.

Vet ej hur än.

Malin Skinnar

Artikel om bra ting med facebook innan det blev världens värsta kartläggning av allas beteende.

Malin Skinnar storyteller
Malin Skinnar video creator, storyteller and visual artist

Själens spärrvakt och fulla skåp

Malin målar sagor och berättelser

Själens spärrvakt



Man bör kolla sin barometer ofta, ofta. Knacka på glaset å checka själens spärrvakt innan skåpen blir så fulla att man inte kommer vidare.  Jag undrar hur människor som aldrig röjer och dessutom shoppar egentligen klarar sig.

Malin målar sagor och berättelser

Jag är i punkåldern. Mildvild. Kastar. Rannsakar o välter. Har levt på jorden sen förra seklet. Så himla länge. Full av meningar, möten och passioner. Lastad med projekt och verktyg för att smida drömmar.

Jag ger bort allt men behåller visst. Spar det som är mitt jobb. Må få kosingen, maten och fixa farleden.

Skådespelare bland pappdockor

Min kreativitet är organiserad. Jag har skärmar, klämspots, verktygslådor och viss barnteatervärld kvar. Har kontor. Kan stämpla, stansa, tejpa, posta. Jag gör mina jobb. Får dem inte. Bygger själv och levererar. Är jobb. Kan kallas kulturentreprenör. Eller skapare.

Det var år av splittertid.. Stördes å det djupaste i mitt bo och kunde ej skörda varken sång eller bild. Jag har inget jobb att gå till. Jag är mitt verktyg. Själens spärrvakt är min penna, hjärna o pensel. Mina sånger är mitt skratt. Men jag stördes. Inte av kärlek eller familj utan av kommunal vimsig stadsutveckling. Men det är en annan historia.

Dalkullas alla möbler designade av Malin Skinnar

Men jag stördes. Kunde inte fokusera. Lyckades dock göra en bok och manus till en film. Men inte en enda sång. Rösten tog slut. Melodierna som ramlade ur fickor och promenader. De som trillade ur kroppen när jag diskade, sov eller såg vinden i träden – de försvann.

Tänker mycket på det. Hur jag påverkas av intryck som alltid blir uttryck. Inser det knasiga att  vilja ropa ut mina bulletiner varje dag. På facebook om det funkar annars via mess eller små föreställningar.  Går inte det så blir det flaskpost eller ristad sten. Tror det är människans lott… Viktigt.. fast man inte vet det just då det tasslas och gastas.

Matgrupp runt barbänken

Men som männniskotroende anser jag att driften att berätta är nedärvd. Att skvallra likaså, beklaga, kontakta, förmedla och predika. Allt är en  nedärvd överlevnadsgen och  viktig för balansen i den samlade genbanken.

Men facebook och iPad har dock förändrat mycket. Dessa otroliga uppfinningar har minskat mitt bruksutrymme. Dock brer jag ut mig överallt till dem som vill dela mina iakttagelser.

Jag är i punkåldern

Men inte behöver jag en härva sladdar. Heller inte en scen med spotlights eller en ateljé med massa färgburkar och möss. Behöver inte ens ett kontor. Kan egentligen jobba från ett cafe eller stup. Dansa med dagen…

Funderar nu på ekonimin. Den själsliga. Hur mycket livsinsats krävs för inkomst? Och vad ska man med sitt förvärv?

Vanmakt whiplash, försäkring

Ser alla teaterlådor från mina turnéer. Alla böcker från då jag forskade som besatt på Arktis och urfolk. Så mycket och så noggrant. – Kasta – skänka – återvinna –  posta. Ge till nån annan med för mycket ….

Jag undrar hur människor som aldrig röjer och som dessutom shoppar och till och med samlar egentligen klarar sig. Man får ju knappt plats med sina år ju fler de blir.

Ballongpojke med flyttlass. Teckning

Nu i röjpunkens tidevarv är jag väldigt glad att jag bor i min kropp redo att kasta loss och bryta upp. Arg med. På så mycket tidsslukande hål och samhällelig feghet. Allt blint blundande.

Rannsakar min tid och ska jag stå ut i detta inrutade lands likriktade mönster så måste jag chocka mig själv med äventyrslyckan. Vill inte tappa mina sånger igen. Måste va så fri så att inget kan rå på hur jag lyfter mina vingar eller när existensen.

Natt i ateljehusets verkstad.

Jag punkvältrar vidare och söker andra som inser att valet går  att göra.

Med ond rygg eller rörigt minne. Med sorgesjäl eller för stora åtaganden.

Man bör kolla sin barometer ofta, ofta. Knacka på glaset å checka själens spärrvakt innan skåpen blir så fulla att man inte kommer vidare.  Ålder ger överfulla lager såväl invändigt som utvändigt. De yttre är till absolut ingen nytta…

Malin målar sagor och berättelser
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Sju blommor under kudden min

Om jag hade sju blommor
Om jag hade sju blommor
ångest vid midsommar
sju blommor under kudden
midsommarnattsdröm
en serie om kärlekslängtan
puss puss-serie
midsommarnatt
missmod på midsommar
drömma om kärleken allena
serie om kärlekslängtan av Malin Skinnar
drömma om kärleken allena
Om jag hade sju blommor

Sju blommor under kudden på midsommar

Tänk om jag hade sju blommor. Då skulle jag iallafall få drömma om min blivande. Men tänk om jag plockat fel blommor.

Det verkar roligt att bli kär. Asroligt. Men är det fel blommor så är det. Jävligt synd i så fall.

Tecknad serie av Malin Skinnar

Mark Levengood om mitt rullande kulturhus

Foto från SVT Sverige om Malin Skinnar
SVT följer Malins Husbil

Den 11 mars kl 19 var gjorde Världens Minsta Kulturhus premiär i SVT Sverige! Filmteamet klev ombord och skildrade mitt rullande kulturhus.  Film i filmen blev det med livesändning på Facebooksidan samtidigt. Ombord var sånggruppen Tetra med artisterna, Anna Ottertun, Maria Stellas, Ingrid Brännström och Sanna Källman. De sjöng ur vår  nyutgivna Vaggvisebok Tussa Lulla.

Jag vill höra vår historia genom dem som bär minnet i sångens ränsel. Sitta tätt intill och höra livet sjunget.  På Världens Minsta Kulturhus kom Ellen Pontara ombord och vi talade om hennes otroligt fina film ”Origins – a window towards voices
Snart möts vårt sökande och skapande i workshop och föreläsningen ”Två berättelser om Rösten”.  

Sånggruppen Tetras samarbete med Malin blev Tussa Lulla Vaggvisebok
SVT följde med Malin Skinnar in i Världens Minsta Kulturhus
Världens minsta kulturhus finns i en husbil
SVT ombord i Malins rullande kulturhuset
Malins husbil är en camping I kultur

Foton ur SVT inslaget 11 mars 2017.

Marc Levengoods tv-team kom på besök i husbilen. Tetra med Maria Stellas, Anna Ottertun, Ingrid Brännström, Sanna Källman och värdinna Malin Skinnar.
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com