Inlägg

Husbilsfilm till den lyckliga kyrkogården

Folkloristiks sevärdhet i Maramures.

liv och död går hand i hand Vi reste med min husbil till den den lyckliga kyrkogården i Rumänien. – Săpânţa, en plats där liv och död verkligen går hand i hand. En kyrkogård för verklighet och fortsättning. En plats för reflektion och glädje. Strax under Ukraina i norra Rumäniens Maramures finns en av de […]

FÖR MÅNGA MINNEN ATT KOMMA IHÅG

att bebo ett liv

Det är tiden.
Och möjligheten.
Jag förminskar och komprimerar.

Allt.

Att kasta sina saker

Det är tiden.
Och möjligheten.
Jag förminskar och komprimerar.

Allt.

För att kunna flyga yvigare.
Gör om dikter till nollor.
Bilder till aska.
Sänder ord som vill till mäktiga moln
och öser album till återvinning.

För många minnen att komma ihåg.

Stod vid en man och kastade alla dagböckerna
Hade vattnat dem för att de inte skulle fladdra.
Fanns ingenstans att bränna.
Stod med kannan och hällde.

Mannen invid slängde soffan.

På mina teckningar.
Och vispen.
Han kastade dörren på breven.
Svettades o for.
Han visste inget om min eldbegängelse.
Återvinningspersonalen fikade.
Vinden grep tag i mina brev.
Det fladdrade bland foton av lyckorus.
Kändes helt.

Som respekt för minnet.
Sinnet.
Mitt.

Det går att röra regnet på marken.

Dumt sakna dem som valde bort en.
För mycket minnen kvar att komma ihåg.
För litet huvud för alla hårstrån.
Nu kan rötterna suga kraft,
sprida sig och skapa gyllenmanen.
Istället.

Yvig borst.
Kanske kroppen galopperar inunder.

Eller bökar.
Fräser.
Flubbrar.

Blir glad åt lättnaden.
De som vill mig finns.
Vet ju vilka som bor i hjärtat.
De knackar, hoar å står i.

Märker vem som vill leka och skratta.
Ser alla spår å stigar.

fötter i sand o sjögräs

Äventyr till sinns.
Förändrar min livsstil.
Det tog 700 dagar.
Kanske 170 till.
Lägger tingen på minnet i dagen.

Nu ivrig.
I skiftestid.

Stod vid återvinning och slängde dagar.
Förvånades över mängden tankar.
Intensiteten och reflekterandet.

All tid min mig har knåpat.

Det är förmågan och möjligheten.
Nuet och lusten.

Digital nomad.

Tiden bjuder.

Förminskar och baxar.

Jag stänger tiden.

Mormor gav mig båda pallarna. De enda möbler jag sparat.

Flyttade ut i rusning för att få ro. Skallen full. Får plats i rymd och webb. Följer, formar och släpper. Flaskposter som guppar fram på världshaven. Fångas av nät. Vittjas och läses. Internätet för odestinerade berättelser. Hörs jag mer där än i bingen? Mer än på skullen med älskad i hö och tumult där önskan flätas. Fjättrar. Vill plocka vildord. Kitteln full. Vara fri i fantasins mantel. Bege mig långt och hitta hem. Odla påhitt som spirar. Den egna vägens rot. Vet inte hur man gör. När man kör. Som proffs. Kan inte. Varken fickparkera eller backa med släp. Men bygga mig rymlighet det kan jag. Går de välkomnas stig för att fatta. . Vet ej vart det bär.

Jag har en trädgård i hela världen.

Solnedgång med springande barn

Ur Dagboken Skiftestid – om att lämna mitt hemman och bli nomad.

Hoppa mellan kor

Lägger tingen på minnet i dagen.

Malin Storyteller Logo

Det stod en man bredvid som kastade soffan på mina dikter. Han svettades, baxade och for.