Inlägg

Femårsplanen skapar egen styrfart

teckning med två små gubbar och en stor kvinna i eka
tecknad kvinna med odjur i sitt går

Femårsplanen

Femårsplanen skapar inre styrfart. Jag ser tiden framför mig. Märker att minnen tar stor plats och präglar mina val. Livet består ju inte bara av nuet och morgondagen utan vi alla verkar  ha epoker som sätter  spår i vårt inre. Tittar man på sin egen väg så är det vårt förflutna som bildar tydliga öar. En seglats genom livets arkipelag.  Den jag möter blir min spegel. Jag måste nog själv sätta farleden – så gott det går.

Visionen tycks vara styrfarten och det passerade en sorts barlast som ger tyngd åt livets farkost. En balanserande punkt som gör att man inte stjälper runt vid minsta lilla våg. Tänkte styra kosan dit näsan pekar istället för att låta kärlekar eller jobb prägla mitt liv. Minimalism blev ett medel för att nå mitt mål. Satte jobb, umgänge och bo i samma skuta för att testa.

teckning med två små gubbar och en stor kvinna i eka

visionen är styrfarten

De toppar man kommer upp på är fantastiska när man följer sin inre kompass och väl värda mödan. För mig har det varit att klara av att minimera mitt bohag till ett så smidigt bagage att jag faktiskt kan bebo en farkost.

När jag var liten drömde jag om en eka. Byggde den under bordet och drömde om vågor. Men det bidde en etta på fyra hjul med kokvrå istället. Ett hem som kan utvecklas till studio, ateljé eller sovrum beroende på lust och omständigheter.

Mysa i kojan

bebo en farkost

Att göra mig av med allt, downshifta och bli en digital nomad är förstås möjligt för jag är boende i ett jämlikt, digitalt samhälle utan barn. Men jag tror alla kan tillämpa modellen för att fokusera sin kraft. Bortkollrade av stress och önskningar verkar vi missa vardagen och gastar grattis och hurra som livsuppehållande mantra på fb i parti och minut.

Jag undrar ofta varför men tror det handlar om samma sak som gravitationen. Vi måste klamra oss fast i systemen som gör våra liv verkliga och meningsfulla innan vi trillar av pinn. Ritualer hjälper oss att hålla insikten om rymden stången.

-Hej och Goddag, Glad Påsk och Hurra.

Ballongpojke med flyttlass. Teckning

epokeskiften

Men mest tror jag vi lever i epoker. För mig är det tydligt när minnesbanken präglats. De förhållanden jag haft, jobb, vänner och vardag blir tillslut det som kallas mitt liv. Vissa perioder har varit oundvikliga. Andra saliga. Några ointressanta.  Femårsplanen ska skapa min styrfart.

Jag minns 2-4  årsåldern, 5-6 årsåldern , 7-10 årsåldern, 16-23 årsåldern, 24-38 årsåldern, 39-47 årsåldern.  Märker att minnen av vardagen blixtrar och väser. Tidsepoker som givit min personliga självbild en sorts mening. Alltså måste vardagen vara väldigt viktig för oss.

Spana mot det okända

minimalistisk livsstil

Skulle man inte på sin  fyrtioåttonde födelsedagen kunna prägla sina rutiner med en minimalistisk livsstil precis så som man tillåtit arbete, stress och kärlekar bilda kontentan av ens existens?  Plötsligt kändes det som om jag måste starta direkt, nu på studs om jag skulle lyckas med min manöver innan nästa epok är över.

Jag satte mig i bilen och for i väg mitt nyårsnatten år 2014-15, mol allena. Insåg att det jag gör är det som blir min tid innan sextio. Att det faktiskt är en ny epok som landar i mitt knä och att jag är vuxen nog att se det. Kanske också modig nog att förstå livets kurva. Som en liten fågel landade åldern på min axel, färdig att kläs i den skrud jag valde.

Fordon täckt av snö

ting tar tid

Ting tar tid. Jag vet det. Och de enklaste saker måste få grogrund för att växa. De måste skyddas och skötas, kanske försvaras och stöttas. Hur lång tid tar det innan en ide slår rot?

Två år slog jag fast och beräknade att det tar sammanlagt fem år för den att bära frukt. Men fröet har redan vilda groddar som sprätter i bingen.

tecknad häst och naken kvinna

det gäller att satsa

Är det för svårt för mig? Jag hörde rösten inom mig som babblat på under bilkörningen dagen före. Nej, hur skulle min egen livslust egentligen kunna vara för svår?

Egentligen är det bara att sätta ena foten framför den andra. Sen vips så är man på en ny plats med annan överblick. Ändrade förutsättningar och därmed nya möjligheter.

husbilsbadrum

svedjefinnarna i finnskogen

Körde förbi ett gammalt finnskogspörte. Att vara svedjebrukare i dessa täta tassemarker måste varit ursvårt. För dem tog det 3-5 år innan rågen gav skörd och fröna de satte var ej fler än högra handskens tumme.

Ändå klarade de sig och befolkade hela västsveriges djupa skogar. Nog skulle väl jag då klara att skaffa mig ett mobilt hem med företag ombord utan att coola vippen, anno 2015, med mobilen på fickan!

Svedjefinnar


liten yta med mycket rymd

Nyåret tvåtusenfemtons  tredje kördygn strukturerade jag femårsplaner mellan slirande långtradare i snömodd och insåg att det jag nu skulle göra blir faktiskt min kommande epok. Den kommer sätta spår i framtiden och jag väljer det själv. Detta vill jag ha gjort.

Stannade och sov på ett motell. Mös bland brunt och grått. Satt i baren med skramlande frysdiskar och kände en märklig frid. Detta är faktiskt  ett verkligt livsprojekt. Inte bara en tillfällig färd utan något som omvandlar hela det sätt jag lever och arbetar på. För att skapa stor rymd på liten yta krävs fokus. Och det ger glatt humör.

Två enkelbäddar på hotell
Malin Skinnar www.malinstoryteller.com

Nyfikenhetens bigbang o nyårsnatten

Rymdkvinna vid sin tjur

Det är nyårsnatt. Jag kör från stad till stad i sökandet efter husbil. En boning på hjul som ska rymma mitt liv och alla mina drömmar. Lämnar västkusten via riksvägen mot Sörmland. Strax intill Kolmården exploderar himmelen i tusentals raketer. Det är midvinter och tolvslag.

Stannar och vevar ned rutan.  I mörkret ett fågelstreck. De paddlar med trötta vingar över himmelen.  Små och stora  fåglar i skrämda flockar lämnar  villatomternas raketbombardemang för att ta skydd i skogen. Men inte heller där är det tyst. Vid ett torp i fjärran ser jag raketer fläta stjärnor och måla planetkaskader över nejden. Jag funderar på lejonen inne på Kolmården. Undrar om skötarna vyssar dem genom natten.

Kör vidare. Tankarna fokuserade till en spjutspets. Jag är beredd. Inser att jag har möjligheten att styra min kosa varhelst jag vill. Klädd i dun och kängor far jag mellan husbilsförsäljare och tittar på än det ena mobila huset efter det andra. Jag vet inte vad jag ska ta fasta på? Stort litet, långt eller kort ekipage?

Men jag  har beslutat mig. Jag ska köpa en husbil och gå in som digital nomadlärling. Jag ska ge bort allt jag äger och se hur långt mina vingar bär utan fundament och proppade förråd. Pröva om det går. Jag vet att projekt tar tid. Allt tar tid. Liv är tid. Jag måste klä mig i utforskarens dräkt och ge mig av.

Ett gäng guldgrävare i nacken.

Jag har ingen aning om varken motorer eller karosser. Men jag vet att min kropp och mina sinnen vill något helt annat än det jag erfarit hittills. Måste prova nu för om ett haft sekel är jag definitivt död. Min kropp går i detta nu mot en nyfikenhetens big bang. Jag måste testa.

Vid tolvslaget får jag lite vånda och messar min första kärlek. Han svarar. Han med bergsbestigarhänder och snus. Förlist liksom jag i nyårsnatten.

När längteritual är avklarad kör jag vidare. Behöver plötsligt ingenting. Slapp tolvslag. Slapp önskningar. Slapp passion och förhoppning.  Är bara lyckligt lyft i hågen med äventyr till sinns.

Vi bor på en planet  men ramar in våra dagar i platta förklaringsmoduler som om vi inte skulle bo på den mest vidunderliga platsen i universum. Vi knallar och går, klagar på väder och köper dyra resor till en strandremsa på andra sidan jorden.  Studerar oss utbrända,  fertititetsfixar familjer, förhållandekärvar oss otrogna och går i parterapi.

Men jistanes … vi bor ju på ett klot i rymden! En snurrande boll mitt i alltet strax inunder månen. Skulle vi inte bara kunna gå ut och kyssas eller göra ett nyårsvrål istället. Mäta universum med rop och dansa rumba.  Känns verkligen inte som raketer, diagnoser, god jul, utbrändhet och fasta är det som möter existensens storhet – friheten att välja.

Rymdkvinna vid sin tjur

Hej på dig du, hur går det människa? Jag hör en röst intill mig men  inser att ingen finns där.  Den sista tiden, har jag besatt av iden att förändra min existens, inte umgåtts med någon.  Det är min mig, min själv som börjat babbla var gång jag sätter mig vid ratten.

Jag tittar ut i mörkret och häpnas över stjärnorna. Mängden. Så nära de är. Jag kör här mitt ibland dem.

Tror vi ställer oss till flockens tjänst och gastar nyårsönskningar för all slippa utforska. Liksom en oviktig galder slungas böner för framtiden istället för att strategiskt göra slag i saken. Högtider verka rama in vår existens så vi nöjer oss med vad vi har. Vissa skulle säga att de ger oss stadga i den ovisshet som livet medför. För mig ger de dock myror i sinnet.  Kan aldrig medverka.

Stannar bilen, tankar och kör vidare.

Jag målade under hela Rumänienresan.

Förändringar tar tid. Det sker ej av sig själv med ett löfte och skål. Utveckling är ingen önskan. Det är hårt slit och massa fällor. Det kräver strategi och delmål. Men framförallt tro på att det man känner inombords verkligen är värt att ta vara på.  Min bil går vidare genom natten. Passerar samhälle på samhälle. Tankarna hoppar mellan väglinjer och framtidsplaner.

En flicka gråter vid en lykstolpe.  Rastlösa natthingstar hänger utanför lokalen. En fight mellan askungen och hennes prins bromsas av klackförsedda valkyrior utanför Kimstad. Finns det ingen vuxen som säger henne att vi är fria att göra något helt annat och välja våra drömmar. Höjde musiken och körde vidare.

Att överleva livet

På radion musik som gör mig mjuk och tårögd. Stannar bilen. Pussar nyårsnatten och hälsar som ska rymma mina drömmar.

Nyårssmällarna har tystnat. Dansar med mig själv under himmelens päll.

BASLÄGER FÖR MOBILA SOLISTER

Malin Skinnar, digital nomad debattör

2,5 miljonensamhushåll i Sverige men husbilar byggs för par

Vi har alla förutsättningar för att leva och verka mobilt idag. När skonsamma drivmedel skapas kan vi tillverka flyttbara kokonger.   En ny typ av samhällsplanering för yrkesverksamma digitalister kan gro. Jag ser många fördelar.

 

Jag tror det kan vara ett alternativ för kroniskt rörliga samhällsmedborgare. Flera av oss lever redan i pendling. Vad skulle ske om man gör det fullt ut. Bebor den plats man verkar på. Stanna där man är istället för att fara och flänga.

 

Campingentreprenörer skulle kunna starta temakedjor som vi rörliga ansluter oss till och knyta upp platser med universitet och företag på orten. Boendebrist minimeras och arbete sökas där möjlighet ges. Ett självklart levnadsvis för entreprenörer och kreativa startade. Liten yta, mindre insats. Man är där behov av tjänster och utbyte finns.

Jag ser många ekonomiska och miljömässiga fördelar med rörliga samhällsmedborgare – inte som bilparken ser ut nu dock.

Husbil 6 meter

av nöden skilda som pendlar veckovis

Nej, alla behöver inte sin gamla gata. Många har av yrkesskäl ändå lämnat sin barndoms ängder. För att inte tala om kärleksmigranter. Eller i nöden skilda som pendlar veckovis för att kunna möta barnen eller ta hand om åldrande föräldrar. Vad händer om man bygger klimatanpassade husbilar för fullvuxna; bygger underbara campinggårdar med gemensamhetskök och kontor, studio, ateljé, snickeri och bilverkstad?

 

Om man håller qigong på morgonen och friskis me gym på eftermiddagen? Det borde gynna allmänhälsan. Kanske skulle alla pigga men sorgsna änkor och änklingar delta i matlag och finna varandra live, utan tinder och tokerier. Hitta en vän bland kastrullerna och möta våren tillsamman. Ja… tänk om ….

Vad händer om man bygger vinteranpassade husbilar för fullvuxna som möter själsvän och blir lyckliga i alla sina dar …

entreprenörer on the road

Digitala möjligheter och snabb uppkoppling gör att många av oss kan arbeta nästan överallt. Den enda tid i livet som styr kommunplacering är barnens skolgång, deras kamrater och ro. Men vi är en hord utan småttingar och campingindustrin har nog inte sett möjligheten.

 

Fritidshusbyggarna har sedan länge 40 år anammat nutiden och utvecklat sommarhusen till klimatsmarta åretruntbostäder. Tvärtom barndomens sommarstugor vars konstruktion bestod av restvirke och eternit där ingen klagade på utedass och golvdrag. Det skulle vara billigt och enkelt. Men plötsligt såg ökade vår lust till helårsbosättning i naturen och många miljömedvetna slog sig in på hemmasnickrarnas. Nu har flertalet torp godkända avlopp och finurliga värmesystem . Och självklart hälsotestat byggmaterial.

Ingen klagade på restvirke och eternit med utedass och golvdrag …

husbilsbadrum

måste finnas massor av bra innovationer på universiteten

Det förvånar mig att husbilsbranchen som framställer ganska exklusiva objekt dock inte fått till några hållbara regalskepp ännu. Det verkar duga med bling. Bill Cosbyinspirerade bodelar med belysta spritskåp och skinnsoffa.

 

Få tillverkare talar om energibesparing, smart isolering, hälsosamma material, realistiska krocktester och giftfri glykol. Man tycks tro att kunderna vill ha mörka kajutor toppade med kompass och kassettpotta. Jag torr dock inte att det stämmer. Det måste finnas massor av bra innovationer på universiteten runt om i världen färdiga att testas på husbilsflottan.

Smart teknik som gynnar miljön, det självständiga campandet och personliga säkerheten ombord. Inom friluftsindustrin har man gått hur långt som helst i fråga om vikt och materialval och nyttjat försvarets och rymdindustrins forskning för att hitta bättre lösningar. Saker som inte behöver fördyra process eftersom framstegen redan är gjorda.

Cosbyinspirerade bodelar med 80-talsbling toppade med potta … det känns som det finns ännu en oprövad stil

Fintossor i husbil

terrängsäkrade vinterhytter parade med en Polsk prinsessa

Men de händer saker! I Polen görs Globe-Traveler, en kompaktbil som designmässigt är banbrytande och efterföljare lär dyka upp. http://globe-traveller.eu Jag önskar jag var rik nog att starta nytt fabrikat och bedriva avel mellan modeller. Bara här i landet har vi många skickliga husbilsbyggare. Jag skulle tex parat S-Karossers terrängsäkrade vinterhytter med en Polsk  Globe Traveler, lagt till + 1 meter längre bodel och sökt upp det där företaget som gör välvda glaskupoler med solceller i för panoramavyer på hotell i Saudiarabien. Sen skulle jag bygga finfina energibesparande ljusa vinterhem som kan brukas av studenter som bostad eller kontor för digitala nomader.

 

 

Jag skulle tex parat S-Karossers terrängsäkrade vinterhytter med en Polsk prinsessa och hämtat välvt solfångarglas i främre orienten

solister är inga eremiter

The Guardian utnämnde Stockholm till ”the global capital of living alone” med våra 60 % singelhushåll. En tydlig trend i hela landet som har uppåt 2,5 million ensamboende vuxna. Vilken enorm kundgrupp det skulle kunna vara för en husbilstillverkare! Ja, även för campingkungar som kunde hålla hov året om med kreativa kommuners backup . Arkitekterna inom småhusindustrin har mött upp solisterna. Men hos husbilsbranschen bryts inga mönster. Långbäddar och duotänk på mässa efter mässa.

Miljöanpassade bilar, krocktestad inredning, ljus bodel och hälsosamma material kommer stå högt i kurs … Vilken enorm kundgrupp som väntar den husbilstillverkare som satsar

Äpplefat i husbil med takljus.

pensionister med barnbarn överallt

Solisten har klivit upp bredvid kärnfamiljen som koncept för ett normalhushåll. Att vara soloboende är inte synonymt med eremit utan består oftast av många vänner på trivselbesök mixat med en och annan friare. Alltså, en stor grupp växande äventyrare med helt andra umgängesbehov än gifta som tycks sluta sig för att grilla. Även sängval verkar skilja sig markant åt.
Solisten söker bil med underbar dubbelbädd medan gifta tycks föredra separata långbäddar med snarkskydd i aktern. Solisten klättrar hellre upp ett snäpp för att korta bilen än att inte kunna parkera i stan för mingel.

snart kommer husbilen med divan som går att fälla ut till romantisk aftonpärla för frierier …

Ökade ensamhushåll

seniorer med snits och studenter som bits

Jag ser en grupp till: solokvinnor med barnbarn utspridda i landet. De som just nu går i pension med stor lust att till aktivt leverne med natur, människor och kultur. Var finns deras bilar? Husbilen med divan som går att fälla ut till superromantisk aftonpärla, en vrå för hunden och en lovern, ljus bodel med vida isolerglas och färdiga bekvämlighetstillval. Miljömärkta bilar samt kör och parkeringsvänliga. Eller unga entreprenörsnomader och studenter med extrem miljömedvetenhet.

Och visst blir det självklart med valfri bildekor helt utan märkliga fartränder …

Husbil uppifrån på parkeringsruta i stad

på liten yta blir man medveten om konsekvensen av slit och släng

Jag tror på bilar där grunden till hytten utformas kring fricamparens behov med sollcell, elverk och förbräningstoalett. Cykelställ bak med tvättmaskin som dynamotrampas när man ändå cyklar kvällsmilen.  Energisnåla fordon och lägenheter är a-o. Men de ska självklart inte drivas fossilt. Om man inför minskad hastighet på rullande lägenheter klarar man att byta ut drivmedel mot annat. Vi kommer inte kunna ha kvar lyxfordon på vägar utan bara nyttotrafik om vi ska hålla miljömålen. Men hem som följer personer mellan platser tror jag kan vara ett bra alternativ till vansinnesbyggen som måste kosta miljön massor då de byggs. En nyproducerad husbil måste ha bästa isolering så gasåtgången och el minskar minskar.

 

Vad sker om hela studentbyar, som Campus i Växjö eller Lund med kronisk bostadsbrist tänker om. Miljömässigt är hjulboende om man inte kör ovarsamt, försvarbart. Det som skall in i bilen måste ut. Man vräker inte på med värme då man är borta, man kan inte duscha utan att fylla på vatten och måste själv rena det som skall ut. Man hanterar latrin och sopor direkt och har inte plats för kopiösa inköp eller allmänt habegär. Jag ser framför mig nytänkande campingentreprenörer som utvecklar smarta yrkesplattformer. Kollektiva solister med delat gym, storkök och fika.

Husbil framruta vy sjö om höst

mobil mantalsskrivning bland molnen

Men hur skulle det gå om alla gav sig av? Alla gör inte samma sak. Men vi som vill bör lagligen fritt kunna mantalsskriva oss mobilt och lösa det medborgerliga ansvaret kontrollerat och modernt precis som vi lever. Vi har fler och fler yrkesutövande nomader och på sikt bör man kunna anmäla sig i den EU region man ämnar verka, sjukförsäkra sig privat och få en anpassad socialförsäkring. Japp, det var allt.

Husbilar är fantastiska fordon för småentreprenörer, möten och workshops. Mobila kontor till vägs ligger i tiden.

Workshop i husbilen

Malin Storyteller Logo

Husbilars inredningsideal är ännu präglat av ett Bill Cosbyinspirerat 80-tal, mörk träimitation, spritskåp och skinnsoffa toppat med potta på hjul.