Inlägg

Hon kom med blånaden

Hon kom med blånad

Hon kom med blånaden, av Malin Skinnar ur Pilgrimsleden.

Hon kom med blånad

Hon kom till mig i natt…

Viskande
med främmande ord…
Svagt och knappt
men jag hörde henne …

Som ramsor om något hon skulle minnas.

Eller kanske var det kväden.

Ett skrin i sin kjortel
och en mässingskula i handen.
Länge stod hon i hagen.
Vilande mot hästens panna.

Hon kom med stjärnorna och blånaden.

Stilla. Länge i tystnad.

Kom med stillhet kanske sagor.

tecknat Universum av Malin Skinnar

Jag hörde hennes ord.
Men vet inte vad de betyder.
Tror hon sa något om gryning.

I morgon om hon är kvar, ska jag fråga henne.

Vi verkar bo på en pilgrimsled…
De går här en och en.
Alla tycks ha en mission.

Något i görningen.

Berättelse ur pilgrimsleden om kvinnan med hästen


Hört och nedtecknat av Malin Skinnar i gryningen

Malin Storyteller Logo

Griotlegender på Världens Minsta Kulturhus – Ado Cissokho

Malin Skinnar sjunger med Ado Cissokho, på gården Jalikunda i Senegal .

från tiden då det fanns så mycket guld att kvinnors hår rasslade av skimmersmycken för var steg

Man kan aldrig veta. Om sagorna. De urgamla. Legender från Mandinkarikets guldålder. Från tiden då det fanns så mycket guld att kvinnors hår rasslade av skimmersmycken för var steg .

Man kan aldrig veta. Vad som är tillagt och fråndraget. Jag märker hur jag värjer mig. Hur jag halvlyssnar på det orättfärdiga. Och efterönskar att annat skulle sagts. Hör hur vänner vrider sig i vånda. – Men nej, hon måste få revanch, inte kan det sluta så illa.

Jo, i liv slutar händelser på alla möjliga sätt. I sagor pågår grymhet som spegel till verkligheten. Kanske bara i vår välredigerade politiskt eller religiöst korrigerade tryckpressartid finns de snygga indiansluten. De kluriga afrikadjuren och de hjälterika europariddarna..

Här kan hjälten lika gärna dö och så är berättelsen slut och man sjunger den sorgligaste sång och tystnar. Här idag på lördagsscen några berättelser ur husbilen.

Sånger och berättelser från Senegal på världens minsta scen.

Idag på Världens Minsta Kulturhus får ni möta Ado Cissokho från Casamance i södra Senegal. Vi skapar tillsammans en bok med västafrikanska legender. Vi ses sen många år tillbaka och sjunger ihop. Jag får hennes ord, hon får mina bilder. Med henne bullrar och klingar världen om vart annat. Allt är starkt och mäktigt. Hon har över 2000 sångberättelser vilande i hjärtat.

VIDEO MED ADO CISSOKHO PÅ VÄRLDENS MINSTA KULTURHUS HÄR OVAN

Vi ses och sjunger varje år jag och Ado.

Ado kommer ur en berättarsläkt där sången brukats som minnesbärare genom generationer. Grioskrået eller Jalis som de även kallas kunde kallas in som medlare i konflikter, bevisförare då kunskap bakåt nödvändig och till fest. Inga barn döps eller giftemål inrättas utan en griot på plats. De var kungens skalder. De ord som formades av en griot kunde bestå för evigt. Den som har versandet och rytmens gåva kan omformulera exakt allt som helst till vad som helst. En griot kan ge lyssnaren ramsor som aldrig glöms så det gäller att hålla sig väl med Jalisläkter. Mer om Ado Cissokho efter hand på Tisdagar som handlar om folklore och livets sånger. Kontakt med Ado för sångkurser i Senegal eller Sverige, föredrag och show får du genom att kontakta MUSIKTEATER MARKATTA.

Del av Malin Skinnars och Ado Cissokhos bok med västafrikanska berättelser.

<

Ormen Minyamba hjälpte barnet till livet.

Att sjunga tillsammans är som att kliva in i ett nytt universum.

Seneglasesisk saga berättad av Ado Cossokho i boken som Malin Skinnar målar.

Malin Skinnar och Ado Cissokho på världens minsta kulturhus.

Folksångare möts i husbil